Vänner

Jag satt och funderade igår över livet och insåg att jag måste ha världens bästa vänner! Hur skulle jag klara mig utan dom? Jag har inte så många, men jag är lovligt tacksam och uppskattar dom jag har till tusen. Dom finns alltid till hands när man behöver råd eller tröst och lika väl till hands över ett kiknande skratt.
Här kommer en liten bildkavalkad på några av mina älskade vänner (mer eller mindre normala :o)

     
      Har vi sprungit 3 mil?                       VM i långsteg                                   Å posera!

                     
                              Till slut åkte han dit på en bild                           En jättefin bild!!

                 
           Den oansvariga mamman ölar ;o)            Å lilla tjoffsan måste också få va me

                                                                      
                                                                   Sångfåglar!

Tack för att ni finns!!!

Snörvel

Swosch så var semestern slut. Jag känner mig lite snuvad på den på något vis. Här har man gått och längtat hela sommaren och så är det över på ett litet kick. Jag och sjömannen har dock hunnit med en hel del och också hunnit med en egen liten minisemester med en smula kvalitetstid helt ensamma.

Som titeln visar har jag precis åkt på en rackarns förkylning, men bättre att bli sjuk när man jobbar än när man har semester. Träningen åker dock på en nit, den träning som jag så väl behöver inför loppet den 27:e September. Efter två veckors ledighet med en hel del gluffsande och vindrickande skulle jag behöva min springpass mer än nånsin, men det blir till att avvakta till snörvlet och hostet försvunnit. 

AAAHHTJOOO!!!

prosit

Rällnblogg

Nu har en vecka av semestern passerat, och åååå vad skönt det har varit. Schemat har varit fullt med att besöka kompisar, familj och gamla arbetskollegor, men vi har också haft tid till att bara slappa, äta glass och andra typiska semesteraktiviteter.

Helgen har gått åt till att besöka ett av de finaste bröllop jag varit på. En av sjömannens bästa vänner har gift sig med sin Ninni i sommarorten Öregrund. Allt var ordnat och planerat in i minsta detalj och till och med vädret stog på brudparets sida. Efter vigseln tog vi oss till festlokalen med båt genom skärgården, och vattnet var spegelblankt och solen sken. Inte ens bruden som har värre anlag till sjösjuka än mig behövde några sjösjuketabletter.

Idag har vi bokat in en golfrunda. Det ska bli jättehärligt i det hällande regnet....Men det faller ju på golfarens lott att spela i det vädret som bjuds, och tyvärr har vi inte lika bra kontakt med vädrets makter som brudparet.


Tråkig start på Semestern :o(

Det är inte första gången i år. Det är 5:e. Urinvägsinfektionerna har avlöst varandra under de senaste 12 månaderna och det är ett rent helvete. I natt var det dax igen. Folk talar om tandvärk, magont och nageltrång, men utan att jag haft någon av dom andra åkommorna jag tror faktiskt att det här är snäppet värre. Av någon anledning sätter sig det här inte bara på kroppen, utan även på knoppen. Att ständigt känna sig kissnödig utan att kunna göra något åt det, skulle kunna fungera som en perfekt tortyrmetod. Som tur är finns snabb hjälp att få och jag hyllar varje gång fyndet av penicillinet. Undrar hur världen sett ut utan detta fantastiska läkemedel!!

Efter ett par små piller (Låter lite knarkaraktigt :o) mår jag som en prinsessa och nu jäklar kan semestern bara bli bättre!

Äntligen Semester!!

Ja äntligen är det dax för semester!! Det har varit en lång sommar utan ledighet än så länge, men nu är det även min tur. 17 dagar av Sverigevistelse tror jag kommer göra mig gott. Som grädde på moset kommer ju min sjöman hem i morgon också efter 9 långa veckor på dom sju haven (eller åtminstone 4 hav om jag räknat rätt...) , HURRA!!!!! Det är med andra ord ingen slump att jag lagt min lilla semester så här sent på sommarn. Det känns lite bortkastat att ha semester när inte herrn är hemma. Det är ju inte direkt så att vi ses så mycket så vi tröttnar på varandra.... 

Det är dock en ganska inrutad och planerad semester med besök till höger och vänster, men det gäller ju att passa på att träffa familj och vänner när man nu väl är hemma. Som tur är har vi dom flesta ganska samlade runt omkring oss, så lite bara varande kommer det nog också att bli.

Bloggandet kommer det nog bli tunnt med under dessa två veckor, men det är ju ni som läsare vana vid :o)

Om inte förr hörs vi om två veckor, möjligen och förhoppningsvis kommer jag med lite roliga nyheter....!

Auf Wiederhören!

OS - invigning

Jag gissar att jag är en av ungefär 2 miljarder människor som bloggar om OS invigningen just idag. Nåja, ingen blogg är väl den andra lik, så det får gå.

Jag missade hela gräddbakelsedelen med all pompa och ståt, akrobatik, människor som rör sig i otroliga formationer, färg och ljusspel. Jag ju sett några invigningar förr så jag kan tänka mig ungefär hur det var, men som vanligt liiite mer tillspetsat än föregående OS. Nej, jag slog på TV:n ungefär när land nr 150 tågade in på arenan. jag tycker det är fascinerande att se dom enorma skillnaderna från land till land. Länder som USA eller Australien tågar in med sina hundratals deltagare, och så kommer Samoa, Virgin Islands eller Mikronesien med sina 2 eller 7 personer, gulligt på ngt vis.

Jag tyckte nog att Kina skötte sig med invigningsprocedurerna, ända tills det var dax att hissa den Olympiska fanan. Då försvann genast den lite mystiska och sköna stämningen som normalt sett ligger som ett flor över hela OS invigningen. I ett slag sken det hårda och kommunistiska Kina igenom. Kanske är det mina associationer med extremt väldrillade militärer med spikraka ben som ger dåliga vibbar, men där försvann i alla fall min invigningsfeeling.

                                                                         

Folkvett i duschen

Hur kommer det sig att vissa människor inte tar någon som helst hänsyn? Var kommer denna ickehänsynsgen ifrån?

Hmm två frågor inte jag kan svara på i alla fall. Dom flesta människor, inklusive jag själv, känner någon typ av stress om man vet att någon eller några väntar på en. Världens längsta kö vid charkdisken på Ica gör att man t.ex. inte står och smakar på 100 olika ostar innan man bestämmer sig.

Igår var jag på Reutlingen Freibad och simmade. Det var superväder och massor med folk både i bassängerna och eftersom det var kväll och folk var på väg hemmåt, även i omklädningsrummen. När jag simmat klart och stog där i duschområdet och väntade på söliga tyska tanter slog det mig att ingen av dessa tjejer/damer har åkt tjejvasan. Där får man genom den hårda skolan lära sig att duscha kvickt och effektivt. Gör man inte det i målet i Mora åker man ut med huvudet före, duschad eller inte. När det står en ringlande kö på 20 personer behöööver man inte massera hårbotten 10 minuter med schampo, ta fram skrubbvanten och lägga en hårkur.

Hade jag kunnat ordet hänsyn på tyska hade jag sagt ngt, men nu gjorde jag som vanligt. Höll klaffen och kokade inombords.


Besök 2

Oooouup, nu var det länge sedan igen. Jag är en dålig bloggmänniska. Men nu så, nya tag :o)

Det har hänt en del sedan sist. Jag har haft besök av två damer, nämlligen min mor och hennes barndomskompis Annika. Så här ser dom ut när dom gör det dom är bäst på:

                                                                    

Jo det kan väl erkännas att det blev en del ätande under besöket, och det var väl inte bara nyttigheter. Konstigt nog visade det sig inte på vågen. Här nedan lite fler bilder från besöket.

                                                
                                        självporträtt...                                         Domen i Ulm

                                                     
                                                                    2 Damer i Ulm

                      
              Schlurp, Caipirinha, mmm gott                             Fika på Torget i Bad Urach

Tack för besöket, välkommen åter mina damer!


Besök!

I morgon får jag främmande! Hurra!! Eller, ja, jag vet inte om man kan räkna mamma som främmande :o) Konstigt ord egentligen, det är ju inte speciellt ofta främmande är just främmande... Det främmande man får är ju allt som oftast tämligen bekant. Ska nog inte snurra in mig ngt mer i det där tror jag :o)

Hur som helst kommer lilla mamse plumsan med sin gamla vän Annika ner och hälsar på över helgen. Vi får se vad vi hittar på. Kanske blir det en sväng till Stuttgart på lördag, och på söndag får vi väl ge oss ut och titta på ngt spännande i omgivningen. Jag ska försöka komma ihåg att ta med kameran så ni kan få lite bildbevis på vad vi sysselsatt oss med under helgen..

Bli Världsförälder!

Idag har jag varit och fått portion 2 av fästingvaccinet. Sjömannen och jag gick och tog vår första spruta hemma i Sverige i maj och fick sedan med oss omgång nr 2 hit ner för att tas vid lämpligt tillfälle. Han lyckades (efter mycket övertalning på knackig tyska eftersom det egentligen var någon vecka för tidigt) få sin innan han for iväg. Men jag tog alltså min i regelrätt tid 8 veckor efter nr 1.

När jag kom hem och slog igång datorn väntade ett mail på mig från Unicef med deras nyhetsbrev. När man läser vad dom arbetar med och för, inser man att man är lyckligt lottad här i livet. Att kunna ta ett vaccin är självklart för oss, men det kan vara skillnaden mellan liv och död för ett barn i en fattig del av världen. Det finns en oändlig uppsjö av hjälporganisationer, seriösa och oseriösa. Jag har valt att bli världsförälder för Unicef, som ju är en av dom större och välkända organisationerna. Generellt arbetar Unicef på uppdrag av FN för att förverkliga barns rättigheter. Att vara världsförälder innebär att man skänker pengar varje månad till de barn som behöver det mest, som att prenumerera på en god gärning liksom :o)

Men hur kan man veta att pengarna går dit dom ska då, och att organisationen i sig inte äter upp den största delen av pengarna? Ja, det kan man väl inte alltid veta, men för min del känns det som att det är huvudsaken man försöker göra något för att hjälpa. 100 kronor i månaden har dom flesta råd med, så bli Världsförälder!

                                                                     

Skrivtorka

Kände att jag borde skriva ett inlägg för att minska söndagstristessen lite grann. Samtidigt har jag ingen riktig inspiration att plita ner något.

Jag kan ju erkänna helgens brott kanske. Ja, det är ju inga allvarliga brott direkt, jag har ju inte rånat någon bank eller klubbat ner någon pensionär på stan direkt. Nej, nej, men jag har brutit mot köpstoppslagen. Jag har lovat mig själv att jag ska spara lite på peningarna som rullar in. Men igår var jag på stan och blev plötsligt kriminell. Jag strosade in på Esprit och provade lite jeans och hittade inte bara ett par, utan två. Två par jeans som sitter som en smäck är ju nästan kriminellt att inte köpa, eller hur? Det var ju inte mindre tillfredsställande att de var i en storlek mindre än normalt.

Bägge paren var på rea, så det borde ju gälla som förmildrande omständigheter, tycker ni inte? 

Public service

I bilen på väg till jobbet varje dag poppar jag allt som oftast radio. Vi har en kanal här nere som heter SWR3 som är lite utav en kombination mellan P3 och RIX eller Meagapol. Lagom underhållande, ok musik, men kan också vara lite seriöst emellanåt.

Tidigare har jag ondgjort mig över den usla TV:n här, med all dubbning av serier och filmer. Det är inte kul att se Amerikanska skådespelare snacka tyska! Jag är medveten om att snitttysken kan ganska dålig engelska, eller till och med ingen engelska alls, men vad jag hör på radion ibland på eftermiddagarna på väg hem förvånar mig.

SWR3 har ett inslag, någon gång i veckan där dom tar en hitlåt som spelas för tillfället, med vilken dom gör sig mödan att översätta texten för att tysken ska förstå vad den handlar om! Är det inte fantastiskt? Dubbning av låtar! Är inte det Public service (med betoning på service) så säg!

Ziel erreicht: -5kg

Jag vet inte om jag nämnt det här på min lilla blogg att jag och sjöbusen slagit vad innan han gav sig iväg. Dealen var att den som tränat minst antal minuter när han kommer hem den 15 augusti, får bjuda den andra på middag på lämplig Västeråsrestaurang. Jag har honom som i en liten ask...tror jag :o) Denna lilla vadslagning har alltså lett till det nystartade träningsleverne som jag hoppas att jag kan hålla även efter att han kommit hem. (Är ju så illa tvungen efter anmälan till Lidingöloppets 15 kilometersrunda...mitt arma nöt)

Men, jag satte också upp ett personligt delmål med min nystartade träning, och det var att tappa 5 kg på dessa nio veckor. Ett halvkilo i veckan tänkte jag kunde vara rimligt. Men det har tämligen bara rutchat neråt i en behaglig takt och efter bara 6 veckor landade vågen på dessa -5 kg. Nördig som jag är har jag självklart gjort ett Excelblad med en viktkurva. Så här såg den ut i morse :o)

                                          

Feg är jag också så jag skriver inte ut vikten, men jag är ju tjej och förlåten att jag inte skyltar med vad vågen visar. Dom enskilda strecken är i alla fall kilostreck.

Tjohoo!

Utelåst

Jamen då har det hänt då. Det jag fruktat ända sedan jag jag flyttade in i lägenheten. Dörrarna här är av typen som inte har ngt handtag på utsidan, utan automatiskt låser sig när dom går igen. Jag skulle bara ta den där långpromenaden som jag dillade om i förra inlägget, snappade åt mig nyckeln (trodde jag) på vägen ut och slog igen dörren bakom mig. När jag skulle vrida om och låsa ordentligt upptäckte jag att jag fått med mig fel nyckel ut!!!

Ja vad gör man?? Ingen telefon, ingen nyckel, ingen har någon extranyckel förutom Henrik som för tillfället ligger och guppar utanför Shanghai. Inte mycket till hjälp det inte...Jag ringde på hos min granne (Ah, ser du pappsen, jag ringde på hos grannen) som letade förtvivlat efter ett nummer till Hausmeistern som ska bo här någonstans i området. Nu har Dr Rall, vår hyresvärd, varit så smidiga att dom inte lämnat ut ngt nummer till denna Hausmeister.

Som sista utväg står ett nummer till en "Schlüsseldienst" i tamburen som med stor säkerhet tar ut en hutlös summa för att komma ut och öppna en dörr, en söndag, till en stackars hjälplös Svenska. "Går inte för sig" enligt min granne som började ringa runt i bekantskapskretsen. Och visst, till slut hittade hon på en bekants bekant som var låssmed.

Efter drygt en timme, ett värmande "Det var väl klantigt!!!" via sms från min kära man (som om jag inte själv vet att det var klantigt),  en kopp kaffe på grannens balkong, och 40€ fattigare sitter jag åter i min lägenhet. Men nu har grannen en extranyckel och någon promenad blev det inte, för nu har det börjat regna.

Fintdåligt väder

Idag har jag tultat runt i min nyinköpta våffliga morgonrock ända till halv tolv. Den är så underbart skön. Hade det inte varit för att jag eventuellt måste visa mig bland folk idag, hade jag kunnat tofflat runt i den hela dagen.

Det sådär fintdåligt väder idag. Med fintdåligt menar jag att solen skiner, men runt den där blåa fläcken tornar kolsvarta moln upp som om att det skulle kunna komma en störtskur precis när som helst. Frågan är om man ska våga sig ut på den där tänkta långpromenaden? Tur att jag sprang min långjoggingrunda igår ialla fall, så skulle det inte bli någon långpromenad så är åtminstone veckans motionskvot fylld.

I fredags kväll hade jag sällskap här. Eller, egentligen inte just här, men via skype. Jag hade sällskap via länk, kanske man skulle säga i stället. Under två sköna timmar hade jag kvällsfika tillsammans med Mor, Far och Lillebror. Dom lade helt enkelt mikrofonen på köksbordet och det var nästan som att sitta i köket där hemma på Rälln. Pappa satt och sörplade lite extra högt av sitt kaffe och skramlade ännu mer lite extra i glasskålen så jag fick in feelingen av fikandet. Det var nästan så att jag kände kaffelukten ;o)

Framsteg

Finns det något bättre än att upptäcka att man gjort framsteg? Det spelar inte så stor roll vad det handlar om, men det är en boost för självförtroendet och peppar en till att fortsätta mot sitt mål.

För min del handlar det just nu om att för det första inte bara komma i, utan också känna att ett par byxor är pösiga som för en månad sedan suttit som korvskinn, eller inte ens gått igen i midjan. Det är en bit kvar till målet, men det sporrar. 

Den andra upptäckten av framsteg var på något vis mer överraskande. Igår under dagens joggingrunda var jag lätt i benen och orkade plötsligt, men ett riktigt löpsteg,och inte stapplande, ta mig uppför en viss mördarbacke (för några av er som varit hos mig vet vilken jag talar om när jag säger att det är backen vid bondgården). Detta också utan att vara helt kaputt och slut när jag kämpat mig upp till toppen av backen.

Seger!

Snål

Ibland är man för snål för sitt eget bästa.

Idag när jag kom hem från jobbet gick jag ner på stan för att se om min klocka var i livet, efter den lilla översvämningen i urtavlan. Förvånandsvärt var den det, och uret tickade på så fint som aldrig den. Nu var jag ju inställd på att den skulle vara död, så det var närstan med besvikelse över att inte få köpa en ny fräsch klocka som jag gick ut ur klockbutiken. 

På vägen hem igen tog jag en sväng genom Reutlingens Markthalle för att se om dom hade några läckerheter att bjuda på. Hittade inget speciellt så jag strosade ut igen på andra sidan och satte siktet på Rewe (eller Röven som min fina mataffär snabbt blev omdöpt till under mina Knivstavänners besök) för att handla lite förnödenheter. Alldeles utanför saluhallen ligger en Sushirestaurang. MMmm gott! Jag stannade till och läste på menyn. Det vore ju smaskens med Sushi!! MEN, då slog snålheten till. 9,50 € för 9 bitar, nästan 100 spänn för en middag, nej, det får bli något ur frysen istället.

Här har man just SPARAT minst 150€ på att inte behöva köpa ny klocka, och så kan man inte ens unna sig en god bit kvällsmat....Urdumt! 

Mannen med hunden

Nej nu är det dax! Jag måste bara skriva en liten notis om en hundägare som bor här i området. En äldre man med hatt ser jag ofta spatsera utanför fönstret på trottoaren med sin lilla vita hund. Jaha, skulle det vara konstigt kan man ju fråga sig?? Nej egentligen inte, i vanliga fall, om det nu inte vore för att jag knappt aldrig sett hunden gå själv. I 99 fall av 100 har farbrorn hunden under armen när han traskar förbi.

Hmm varför inte låta hunden gå själv kan man undra?? Det är väl hela idén att hunden ska få röra på sig, eller? Att vara ute och gå med hunden brukar ju inte betyda att vara ute och gå med hunden....under armen. Min enda förklaring jag kommit på är att det måste bero på den påstådda tyska effektiviteten. Hunden i fråga har väääldigt korta ben och går därför tämligen långsamt. Farbrorn har nog helt enkelt dåligt tålamod... 

Halva Lidingöloppet 27/9

Jaha, då är det bekräftat. Jag är ett pucko. Jag har just betalat pengar för att lida mig igenom 15 km löpning på Stockholmiansk mark. Min lättövertalade stackare....

Det 11 kilometer långa Bysjöloppet som jag först siktat på, låg tyvärr lite tokigt i tiden, så det fick bli det här istället tillsammans med lilla svägerskan. Det är fritt fram för andra halvpuckon att hänga på :o)


                                                               

4 x 10 minuter

Denna söndag har varit en riktig soffsöndag. Bara lite städning och tvättning har aktiverat fröken idag. Har ingen aning om var timmarna tagit vägen, men med lite surfning och slött söndagstvtittande rullar tiden ganska fort ändå.

Men helt försoffad har jag inte varit. Jag har, när regnet äntligen slutat, gett mig ut på söndagens löprunda. Löpa kanske är att ta i, men jogg blev det i alla fall, precis enligt schemat. I dag var det 4 x 10 minuter som stog på lappen utprintad från marathon.se, men efter lite timertrassel blev det i praktiken 1 x 17 min och 3 x 10. Nåja, det var ju åt rätt håll i alla fall.

Idag valde jag en ny runda som jag tidigare bara stavgått förut. Det är ett elljusspår utan elljus, om man så säger. Hmm Motionsspår heter det kanske då... Jag hade fått för mig att det skulle vara något planare än de andra rundorna jag har, men ack ack ack, det gick uppför och nerför här med... Men jag känner mig ändå lite stolt som i aktiv tid sprungit 47 minuter idag. Det trodde jag inte för en månad sedan.

Jag avslutar dagens blogg med att säga grattis till mina vänner i Norr som äntligen fått sin lilla Mini i går kväll. Lycka till med nya familjen!!

                                                              


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0