Rusk

Påskvädret har verkligen inte visat sig från sin bästa sida i år. Det har snöat och snöat och snöat. Inget ligger kvar, men det är kallt och ruggigt och man har inte haft lust att sticka ut näsan ens. Till påsk ska det ju vara vårfint och varmt, eller?

För övrigt har påskföreteelserna lyst med sin frånvaro. Vi har inte ätit varken sill, ägg eller lamm. Jag har inte målat ägg och inte ens fått upp ett påskris. Sillen står oöppnad i kylen eftersom vi blev bortbjudna till en av mina tyska kollegor på mat i lördags kväll. Då blev det lasange istället, himla gott men inte så påskigt. Som tur var tog Henrik med sig lite traditionellt påskgodis så vi hade lite att tugga på under helgen.

Påsken passerar ju ändå, men i år tyvärr ganska obemärkt förbi.


Pusselfeber

Nu i påskhelgen har jag haft Henrik här. Det har varit fantastiskt att ha honom här, men tyvärr så är ju underbart kort och i morse skjutsade jag honom till flygplatsen igen. Vi har fått myckert gjort, det gäller ju att ta vara på dagarna när man gemensamt kan fixa med saker. Som vanligt var det en lång lista med saker som vi sagt att "det gör vi när du komer ner". Med andra ord har vi haft en arbetspåsk.

Bland annat har vi har sytt och satt upp insynsskydd till balkongen, och lydiga som vi var köpte vi pippigul markisväv, precis som Dr Rall föreskrivit. Fredagen gick åt till denna aktivitet, fint blev det och det blev också lite mer privat. Skönt! Igår, när affärerna var öppna igen, åkte vi till Dänische Bettlager (Jysk) och köpte balkongmöbler. Det blev inte riktigt som vi tänkt från början, men det blev fint ändå.

Under helgen har vi även gjort misstaget att börja med ett pussel. Så nu har pusseldjävulen angripit mig och jag kan inte göra annat än att leta bitar. Egentligen borde jag både städa och tvätta, men vad är det med pussel som gör att man liksom inte kan låta bli att gå och rota i lådan efter "bara en bit till"?

                                                    image20
                                        En liten glimt av den nya balkongen från köksfönstret

Kreativitet

Idag har jag faktiskt varit lite kreativ. Vi har en stor kal vit vägg i sovrummet som måste pyntas med ngt för att få lite piff på rummet. Men trots vår enorma mängd prylar har vi ingen tavla som skulle passa där, så vi valde helt enkelt ut ett fint tyg som jag idag har fållat och fixat till. Steget till att ta fram symaskinen är för mig stort så jag känner mig riktigt nöjd. Nu ska vi bara till OBI eller Bauhaus och införskaffa lite rundstav och hänga upp skapelsen. Jag tror det kommer bli fint, vad tror ni? Så här ser tyget ut:

                               image19

Avundsjuk

Jag läste just en blogg som författas av min lilla brors vän Frida. Hon skrev om deras helg tillsammans uppe hos våra föräldrar med Schlagerfestival, god mat och pinnkastande till vår pinngalna hund Freja. Ett sting av avundsjuka klämde till i magen.

Jag vill också till Rälln och kasta pinnar tills Freja storknar (vilket är en omöjlig uppgift), hälsa på min lilla kisse Selma, elda den obligatoriska vårelden, grilla korv i glashuset, äta mammas goda oxfilé med svampsås och det fantastiska brödet, dricka kartongvin (vilket av någon anledning alltid smakar så himla gott där uppe), bada vedeldad bastu och ta en tur med ystra hästar. Jag tror bestämt jag har ett uppdämt Rällnbehov :o) 

                                                 image18
                                    Inte Freja, men ungefär så här ser hon ut...
                                 

Söndag igen

Jahapp då var det söndag igen då, och jag har inte gjort ett skvatt förutom det vanliga. Det vanliga är, som ni säkert vet vid det här laget, långpromenad och städning. Jag har hittat en alldeles lagom runda som tar 1,5 timme, vill man kan man förlänga den lite och då tar det två ungefär. Idag tog jag den lite kortare och för att skojsa till det lite gick jag åt motsatt håll mot vad jag brukar. Jag vanemänniska?? Nehheeeej då :o)

Erik lärde mig härom dagen att vara olaglig, så det har också sysselsatt mig lite idag. Jag håller nämligen på att ladda ner lite musik från nätet. Jag har dessvärre lite trög uppkoppling så det går ju inte i en rasande takt, men då hinner jag dels feja lite under tiden och dels leta på nya nerladdningsobjekt. Det är är en ny värld för mig måste jag säga och på den här fronten har jag inte hängt med i utvecklingen. Hur som helst det var hög tid att lära sig tyckte jag. Tack lillebror! 

1 vecka kvar till hemfärd

På fredag ska jag hem till Sverige! Det är nu 5 veckor sedan jag var hemma och lika länge sedan jag träffade Henrik. Det ska bli jäkligt mysigt att ses igen, 6 veckor är för länge i ensamhet, även om veckorna som tur är gått ganska fort. Anledningen till hemfärden även den här gången är 30-års fest. Vi börjar bli gamla! :o) Det är min gamla parhäst Jenny från Uppsalastudierna som fyller år, och det vill man ju inte missa. Det blir därför en helg i Gävle, det ska bli trevligt värre!

När man flyttar iväg så här långt får man minst sagt familj- och vännerabstinens. Även om jag börjar hitta lite vänner här nere med, så är det inte på långa vägar samma sak. Vad som felar i första hand är språket, men gamla vänner som känner en väl är det inte mycket som slår. Jenny och Edvard är dessutom nästan som familj, så jag ser verkligen fram emot helgen.

Men nu ska jag återgå till kvällens höjdpunkt - Melodifestivalen :oD

på lyset

Tyskar och deras bilkörning förstår jag mig helt enkelt inte på. Det är en helt annan mentalitet i trafiken här, jämfört med hemma i lugna sverige. Jag hör vanligen till dom som ligger på eller strax över hastighetsgränserna, men här har jag förvandlats till en gubbe med hatt i trafiken. Här är lagen så att om man befinner sig utanför stad, eller by, där ingen speciell hastighet anvisats får man köra 100 km/h. Det här utnyttjar tysken oavsett hur smal eller krokig vägen är. Får man köra 100, ska man också köra 100 och inte 99,5 km/h. Själv  tycker jag ibland att vägen är liiite för krokig för att hålla hundra och släpper således på gasen. Det dröjer inte mer än 5 sekunder så har man 14 bilar bakom som tutar och hytter med nävarna. Så håll farten uppe är mottot på vägarna här.

Ett annat fenomen jag observerat är användandet, eller avsaknaden av användande av lyse. Här är det inte lag på att ha halvlyse på på dagtid. Jag tycker det är lite lurigt, eftersom man är van att titta efter lysen i korsningar innan man svänger ut och inte en grå, halvt osynlig Merca. Sedan är det också det där med att åka i tunnlar. Före en tunnel sitter alltid en skylt att man ska komma ihåg att slå igång lysena i tunneln...helt förståeligt. Men, vad jag inte förstår är, varför tysken så envist alltid slår av lysena när man kommit ut ur tunneln??? Sliter det för mycket på glödlamporna att låts dom vara på, eller syns man lite för bra? Konstigt är det i vilket fall.....

Schwabenland

Jag har fått ett litet önskemål att skriva om var jag bor och vad jag gör, och det kan jag väl såklart göra :o)
Staden jag bor i heter Reutlingen och ligger ca 4 mil söder om Stuttgart i bundeslandet Baden-Württemberg. En annan lite roligare benämning på området är Schwabenland. Jaha, vad är det för kul med det då? Jo att vara Schwab här i tyskland är som att vara smålänning i Sverige - jag med min ekonomiska läggning har hittat rätt med andra ord :o) Egentligen kommer ordet Schwab från de Schwäbische albs, den lilla bergskedjan som löper här i krokarna. Nu kan ni nog pricka ut mig på kartan :o)


Så vad gör jag då? Det är lite svårt å förklara för nån som int begrip, skulle Stenmark ha sagt (inte för att nu på ngt sätt nedvärdera mina läsare :o) Till en början kan jag ju berätta att jag är civilingenjör i Materialfysik, titlar är ju som bekant viktiga i det här landet och det är ju bäst att försöka smälta in. Här är det ju i.o.f.s. bara Herr och Frau Dr som räknas, men men.... 

Jag jobbar på ett företag (systerföretag till Sandvik Coromant) som tillverkar hårdmetallskär, eller vändskär, som använs för att borra, svarva eller fräsa i stålprodukter. Dessa tillverkas av ett pulver som i första hand innehåller wolframkarbider och kobolt. Pulvret pressar man ihop till till små bitar, typiskt ca 1x1 cm (men det växlar från stora till små, och man kan egentligen tillverka vilka former man vill), som man sedan "bakar" ihop i ugn i 1400 grader under x antal timmar. När dom kommer ut ur ugnen har man tillverkat ett litet verktyg, som är rackarns hårt för att kunna skära i stål. Sedan slipar man en massa för att få till den slutgiltiga formen, blästrar för att rengöra och sedan kommer man tilldet jag gör, nämligen skiktbeläggning.

Utanpå hårdmetallen lägger man ett tunnt, tunnt lager (2-30 mikrometer) extra skikt, till exempel Titan-aluminium-nitrid (TiAlN) för att förbättra skärets egenskaper och livstid. Det kan man göra med två olika metoder, på kemisk väg (CVD - Chemical Vapour Deposition) eller fysisk väg (PVD - Physical Vapour Deposition). Hur dom processerna funkar är för komplicerat och blir för långtråkigt för att gå in på här, men vill ni veta så säg bara till :o)
Hur som helst sysslar jag med den senare och jobbar som processägare, eller produktionstekniker,  för den produktionsavdelningen. Det betyder väldigt kortfattat att jag är ansvarig för att processen fungerar och ger den rätta kvalitén.

Det blev en mycket lång utläggning för ett egentligen väldigt kort svar, men nu kanske ni har en liiiten aning om vad jag pysslar med :o)


Vasaloppet

Igår åkte jag Vasaloppet...i soffan. Jag tror jag skrivit om det förut, men tack igen snälla SVT för er eminenta hemsida! Att gå upp tidigt första söndagen i mars, krypa ner i soffan och titta på Vasaloppsstarten är tradition. Det bara måste man göra! Den här gången blev det så att jag tassade upp, hämtade datorn och tassade tillbaka till sängen och mös där istället. Men Vasalopp blev det alltså som vanligt.
Efter ett kämpigt och svettigt 4 timmar långt Vasalopp styrde jag bestämt stegen mot gymmet och lyfte lite skrot, visst är jag sjukligt hurtig :o)
Idag har jag träningsvärk...

Röd Gubbe

Här i tyskland har dom inga sådana där knattrande ljud för synskadade vid övergångsställena. Det är ngt jag aldrig riktigt vänjer mig vid. Jag står i godan ro, filosoferar om annat och framför allt kollar inte så noga efter att den röda gubben ska bli grön, utan väntar på den sedvanliga frekvensförändringen på knattret. Detta gör ju då att jag kan stå still vid grön gubbe så länge att det nästan hinner slå över till rött igen....Idag råkade jag ut för det och fick springa de sista metrarna för att inte bli överkörd av en svart Audi A6:a, som i sedvanligt tyskt manér gasar iväg järnet vid grönt ljus. Vid grönt är det verkligen grönt för tysken och är det ngt i vägen får den/det skylla sig själv . Ska nog kolla förresten om jag inte har lite svart billack bak på kappan....

RSS 2.0