Lillfixa

Undrar om tyskarna är det enda folket i världen som låser in sina sopor? Intill huset där jag bor finns en liten inhängnad för alla soptunnor, och varje hus är tilldelat en liten container för varje sorts sopor, vilket här betyder papper, kompost och övrigt. Man skulle ju kunna tro att det inte skulle spela någon roll i vilken av husens tunnor man lägger i, men se det gör det. Varje tunna har prydligt sitt nummer angivet på locket och är försett med ett litet lås. Min nyckel passar bara till tunnorna med nummer 114. Bara det är ju tänkvärt...

Sedan kommer vi till fenomenet "gelbe Sack" - gula säcken. En gång i månaden kommer en sopbil och samlar in den gula säcken som man kvällen före har ställt ut på angiven plats på trottoaren. I den gula säcken får man lägga alla typer av förpackningar, plåt, plast, mjölkkartonger har ingen betydelse. Alla förpackningar som har den lilla återvinningssymbolen "der grüne Punkt" på sig får man lägga i den gula säcken. Det här kallar man alltså för sopsortering. För mig är inte en plåtburk och schampoflaska speciellt lika i sina materialegenskaper, men vad vet jag? Kanske återvinner man det till ngn typ av...jaa komposit :o)

Den gula säcken är en gåta, men kanske hamnar den i ett värmeverk någonstans, eller så sitter det någon lågavlönad stackare någonstans och sorterar dessa förpackningar, plast, kartong, plåt, plåt, kartong, plast, plast, plast....:o)

                                                               

I lördags tog jag och Gustaf en utflykt till räddningen för alla svenskar som bor i utlandet, IKEA. Från Reutlingen har vi två närliggande städer där det svenska lilla Mekkat går att finna, Sindelfingen och Ulm. Till Sindelfingen är det något närmre, men å andra sidan håller dom på att bygga om vilket gör stället till totalt kaos. Vi beslutades oss således utan större besvär för att satsa på Ulm. Det tog oss en timme och en kvart att ta oss dit, vilket är ganska överkomligt med tanke på vårt vägval. Vi valde att följa skyltarna, vilket var ett misstag eftersom vi bor i Schwabland som motsvarar småland, dvs snåland. M.a.o. leder skyltarna oss den närmaste vägen till Ulm och inte nödvändigtvis den snabbaste...
Väl framme var det en fröjd att gå omkring bland Furhult, Bertil och Svalka. För Tyskarna och alla andra nationaliteter där ute i världen som fått äran att inneha ett IKEA måste alla namn på prylarna verkligen vara jibberijibberisch :o) Till och med köttbullarna i restaurangen heter köttbullar. Heja Ingvar, du är min hjälte!
Men det bästa av allt med att besöka IKEA är att få ta en sväng i Sverigeshopen. Där finns allt en svensk kan behöva. Ingvar brukar vara duktig på att förse oss med varor anknytna till årstiden, så ett par flaskor Blossa vinglögg, en Blossa Jubileum och en burk pepparkakor åkte ner i shoppingpåsen. Sedan finns det ju förstås alltid Kalles Kaviar, Abbas sill, Ballerinakakor och Ahlgrens bilar!
Tack Ingvar!!

Lyckan är gjord, och den enkla matlagningen är igen ett faktum!!
Jag var och handlade en kväll efter jobbet och stannade vid min stambutik Rewe som ligger ett par kvarter bort från där jag bor. Det var en sån där dag när man är hungrig, men inte sugen på nånting, så helt planlöst strosade jag omkring i butiken utan att veta vad jag skulle ha. Så plötsligt, mitt framför ögonen i kyldisken ligger dom; Frikadellenbällchen!!! Köttbullar, eller som dom tydligen kallar dom här i utlandet, små frikadellbollar!! Hurra!! Nu behöver jag inte längre åka flera mil till Ikea bara för att få tag på köttbullar! 500g köttbullar i samma stuk som Ica Handlarnas egna (förlåt pappa, ännu en reklamsnutt för Ica, men jag lovar nästa gång ska jag ge ett Coop-exempel :o), alltså ganska goda till och med!! Med dagens bästa fynd i matkassen bar det av hemåt för att mjölkstuva lite makaroner och steka på några mumsiga köttbullar.
Att man kan bli så lycklig över så lite! :o)

Idag har jag upplevt det första snöovädret här i Tyskland. Det började lite lätt i morse på väg upp för alpen. Regn som vanligt här nere i Reutlingen som förvandlas till snö på vägen upp. Min bil, som blivit kvar på jobbet, såg ut som en snögubbe med närmare en decimeter snö på taket när vi kom upp. Under dagen har det fortsatt men jag har inte ägnat det speciellt många tankar förutom det svärande när man springer mellan produktionsbyggnaden och det hus vi har våra kontor i. Brrrrr!!!! Med andra ord, i Sverige ett helt vanligt snöfall utan speciellt mycket dramatik.
Här däremot förvandlas trafiksituationen direkt till ett kaos. För det första tror jag inte att tysken hört talas om vinterdäck. För det andra har inte tysken hör talas om snöplog och för det tredje saknar man tydligen vägsalt och sand. Idag tog hemresan 1,5 timme!! Normalt klämmer man den sträckan på 30 minuter. Alla körde i max 40 och ok, det var halt och det snöade rätt ordentligt, men det var inte så halt och eländigt, egentligen en helt vanlig vinterväg. Halt blev det däremot när man kom till krönet och skulle försöka smyga sig utför berget. Jäklar anamma, det var bara att peta i växel nr 1 och smyyyga neråt. Jag lider med de stackarna som förmodligen fortfarande står och ska upp. Som tur är kommer man ju alltid ner!

Hemma kommer nog alltid vara i Sverige, men där finns det ett par ställen som är hemma. Rälln kommer alltid vara ursprungshemma, även om jag inte bott där på snart 10 år. Nästa hemma är på Tunbyvägen i Västerås där halva vårat bohag fortfarande finns. sist men inte minst är ju hemma dit man åker efter jobbet varje dag och det är ju här på Wera. Man kan ju slås av funderingen vad som definierar ordet hemma? Hur som helst så  alla tre ställen trivs jag ypperligt bra, det är tur att människan är en anpassande djurart.
I morgon förmiddag bär det av till Sverige för en helgvistelsen vid ett av de hemma på Tunbyvägen! Det ska verkligen bli hur skönt som helst, och man hittar många fördelar med hemlandet när man inte bor där. Just nu den här helgen är det främsta förstås att träffa Henrik, men sedan att göra sig helt förstådd på det svenska språket, betala med Visakort, äta köttbullar och gå på Ica och köpa upp mig på ett lager med rågflingor. I helgen hinner vi också med att träffa ett gäng av mina bästa vänner, det gör det hela inte ett dugg sämre.

Här i det germanska landet är dom en fena på dubbning. Då är det inte så att det finns speciellt många riddare här, vet faktiskt inte om det finn en enda om jag ska vara ärlig. Även om det är titlarnas land där det vimlar av Herr, Frau, Herr Med. Dr., Herr Dr Dr och Frau Professor så tror jag riddarna är utdöda. Frau Professor tar jag nog tillbaka förresten, för så långt upp i karriären når nog tyvärr inte Frau:arna i det här landet, om man inte väljer bort att skaffa familj förstås...Men det är en helt annan histora, som jag inte tänkt skriva om idag.
Ja okej, dubbningen handlar heller inte om dubbdäck som är totalförbjudet här. Nej, jag tänker på TV och alla dubbade amerikanska filmer och serier. Ikväll visas Desperate Housewives och Grays Anatomy - Die Jungen Ärtze (som de så käckt döpt den annars suveräna serien). Här kan man höra te.x. Eva Longoria, Teri Hatcher, Ellen Pompeo och McDreamy själv, Patrick Dampsey prata rungande tyska. Man kan väl minst sagt säga att det tar bort en hel del av tjusningen, eller till och med all tjusning. Totalt, fullständigt hela skådespeleriet tappas bort i detta plötsliga språkbyte skulle jag vilja säga! Jag vet faktiskt också att Sean Connery har engelska som modersmål och kan förmodligen inte ett ord tyska mer än "Ein Bier bitte", men ändå fixar han sig igenom en hel spelfilm, på tyska, med förställd röst...Inte dåligt!

Många enkla vardagliga saker tar man liksom förgivet. För tillfället tänker jag på varor som finns i vilken svensk liten snusbod som helst, men plötsligt inte exiterar på ett stort supermarket i Tyskland. Detta enorma supermarket som har allt från grönsaker, marmelad och korv till TV apparater, cyklar och dammsugare har inte havregryn eller rågflingor!! Med havregrynen ljuger jag en aning, det fanns ju faktiskt havregryn, i minimala påsar som räcker till hela två portioner havregrynsgröt. Äter inte tyskarna havregryn och rågflingor?? Nog för att 70% av varorna i butikerna är halvfabrikat, men havregryn?? Jag är chockad :o)
Axa, ni har hela den tyska marknaden till förfogande! Ni är saknade och hjärtligt välkomna!

Igår var vi (jag, Marianne och Bernt (mina svärföräldrar)) på en väldigt mysig utflykt till Schloss Lichtenstein. Nu är det inte ett slott i landet Liechtenstein jag pratar om utan en slottsruin som tillhör den lilla byn Lichtenstein som ligger alldeles utanför Reutlingen. Till slottet är det skyltat med en sån där brun kulturskylt, med andra ord ett utflyktsmål! Dit bestämde vi oss för att åka och titta på utsikten över början på de Schwäbiska alperna och beundra slottet självt som ser ut att vara en förlaga till någon Disneyproduktion. När man slingrat sig upp för alpvägarna och en liten liten skogsväg möts man av en stor parkering och en parkeringsvakt som kräver oss på 1 euro i parkeringsavgift. Oväntat, men varför inte? För sin euro fick man höra på en gammal plirig man med basker som spelade på sitt positiv (finns dom kvar verkligen dom där positivspelande pliriga gubbarna? Trodde de bara fanns hos Pippi Långstrump...) så det var värt varende cent :o)
Utsikten från slottet är verkligen helt fantastisk!! När vi tröttnat på att glo på utsikten från slottsträdgården gick vi tillbaka mot parkeringen och positivplinget. Där finns också en liten kiosk med lite utomhusbord där man kan få en enklare lunch. Hungriga var vi så vi beställde dagens soppa och en bratwurst med bröd. Till det en öl och en apfelschorle (kolsyrad äppeljos) till mig som körde. Ganska otroligt egentligen att kunna sitta ute, lyssna på positivspel och äta lunch i november utan långkalsonger, halsduk, mössa och vantar!

      

Fredag! Visst är det väl alltid skönt och ngt lite speciellt med fredagar! Jag har ju svärföräldrarna här på besök och vi har precis avnjutit en god middag. Det blev en hemmagjord lasange med gott vin för 2,79 euro (!!). Vad tror ni ett rött vin för 25 spänn skulle kosta i Sverige?? Päronsaft kanske, men det här var tillräckligt fylligt för en lasagne åtminstone. Till efterrätt blev det lite ugnsstekta äpplen med lite kanel och socker, till detta en äppellikör och kaffe. En bra kväll med andra ord.
På jobbet har det också varit en bra dag. Lugnt och skönt. Dom flesta hade tagit dagen ledigt eftersom det blev en klämdag, så det var harmoni som rådde. Lite lugn och ro till att sitta på kontoret och plocka fram statistik och sånt man inte hunnit med i veckan. Uppe i prduktion var det inte heller ngt som behövde panikinsatser, bara lite labbprover som måste ses över och godkännas.
Till och med trafiken var lugn idag. Inte en enda vansinnesomkörning har jag sett, vilket annars är vardagsmat. Det är alltid någon dåre som kör om på ett backkrön eller i en kurva. Detta för att totalt tjäna i princip ingen tid alls, eftersom man ändå hamnar efter en långtradare som man inte kommer om trots dödsönskan. Jag har förlikat mig med den krokiga vägen och håller mig bakom vägsniglarna, trots mitt annars ganska ilskna humör i trafiken.
Ja, som titeln för dagen säger, en bra dag!

Idag är det "alla helgons dag", vilket i Tyskland, eller åtminstone Baden-Würtenberg, betyder helgdag och ledighet. Tysklands bundesländer står inte helt eniga när det handlar om röda dagar, och jag har lyckats bosatt mig där det finns näst flest (jag tror Bayern leder ligan). Här är folket övervägande katolskt och det innebär till min fördel många kyrkliga helgdagar, ibland har man tur!!!
Igår skulle jag och Gustaf (min svenska vän, granne, kollega och bundsförvant i detta främmande land) således åka och handla lite mat, eftersom söndag = stänga affärer. Vi valde Edeka, vilket är tysklands motsvarighet till Ica Maxi, det är den enda stormarknad jag hittat där jag förstått hur pantsystemet funkar...Ehh ingenjör, jovisst men det här är ren klar antilogik... Flaskorna blev pantade och det visade sig också att det var fler än jag som tänkte panta och handla eftersom det även var lönedag. Fullständigt kaos rådde!
Efter shoppingen var vi så trötta att vi helt enkelt gick ner på stan och tog en bit mat på stamkrogen. Omelettinbakad fläskfilé med pasta och tomatsås och ett par Pils blev det. Låter som en oätlig tysk kombination, men var riktigt gott faktiskt.
Nu ska jag ta fram dammsugaren och dammtrasan för att få det lite städat här, jag får nämligen svärmor och svärfar på besök i helgen!