Vår?
Jaha och så temat vår. Min fråga är: Var är den? Vintern har ju lyst med sin frånvaro, om man med vinter menar snö och kyla. I och med detta faktum försvinner ju också våren. Vår för mig är smältande snö och snödroppar som letar sig upp genom denna, smältvatten droppande från taken och känslan av den första solvärmen när man sitter och lutar sig mot en södervägg. Det blir tyvärr inget av det när man har vintrar med bara + grader.
Här nere visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta när det gäller årstider, men vad jag förstått beter sig inte vädret speciellt normalt här heller. 20 grader varmt i februari och snö i mitten av april hör inte till vanligheterna, men så har det sett ut i år. I början av den här veckan var det riktigt kyligt och i onsdags snöade det hela dagen. I går slog det om och jag var ute och promenerade i kortärmat i 18 gradigt solsken.
Vädret är konstigt, men förhoppningsvis kommer vintrarna tillbaka så man får njuta av våren.
Rusk
Påskvädret har verkligen inte visat sig från sin bästa sida i år. Det har snöat och snöat och snöat. Inget ligger kvar, men det är kallt och ruggigt och man har inte haft lust att sticka ut näsan ens. Till påsk ska det ju vara vårfint och varmt, eller?
För övrigt har påskföreteelserna lyst med sin frånvaro. Vi har inte ätit varken sill, ägg eller lamm. Jag har inte målat ägg och inte ens fått upp ett påskris. Sillen står oöppnad i kylen eftersom vi blev bortbjudna till en av mina tyska kollegor på mat i lördags kväll. Då blev det lasange istället, himla gott men inte så påskigt. Som tur var tog Henrik med sig lite traditionellt påskgodis så vi hade lite att tugga på under helgen.
Påsken passerar ju ändå, men i år tyvärr ganska obemärkt förbi.
Pusselfeber
Bland annat har vi har sytt och satt upp insynsskydd till balkongen, och lydiga som vi var köpte vi pippigul markisväv, precis som Dr Rall föreskrivit. Fredagen gick åt till denna aktivitet, fint blev det och det blev också lite mer privat. Skönt! Igår, när affärerna var öppna igen, åkte vi till Dänische Bettlager (Jysk) och köpte balkongmöbler. Det blev inte riktigt som vi tänkt från början, men det blev fint ändå.
Under helgen har vi även gjort misstaget att börja med ett pussel. Så nu har pusseldjävulen angripit mig och jag kan inte göra annat än att leta bitar. Egentligen borde jag både städa och tvätta, men vad är det med pussel som gör att man liksom inte kan låta bli att gå och rota i lådan efter "bara en bit till"?
En liten glimt av den nya balkongen från köksfönstret
Kreativitet
Avundsjuk
Jag vill också till Rälln och kasta pinnar tills Freja storknar (vilket är en omöjlig uppgift), hälsa på min lilla kisse Selma, elda den obligatoriska vårelden, grilla korv i glashuset, äta mammas goda oxfilé med svampsås och det fantastiska brödet, dricka kartongvin (vilket av någon anledning alltid smakar så himla gott där uppe), bada vedeldad bastu och ta en tur med ystra hästar. Jag tror bestämt jag har ett uppdämt Rällnbehov :o)
Inte Freja, men ungefär så här ser hon ut...
Söndag igen
Erik lärde mig härom dagen att vara olaglig, så det har också sysselsatt mig lite idag. Jag håller nämligen på att ladda ner lite musik från nätet. Jag har dessvärre lite trög uppkoppling så det går ju inte i en rasande takt, men då hinner jag dels feja lite under tiden och dels leta på nya nerladdningsobjekt. Det är är en ny värld för mig måste jag säga och på den här fronten har jag inte hängt med i utvecklingen. Hur som helst det var hög tid att lära sig tyckte jag. Tack lillebror!
1 vecka kvar till hemfärd
När man flyttar iväg så här långt får man minst sagt familj- och vännerabstinens. Även om jag börjar hitta lite vänner här nere med, så är det inte på långa vägar samma sak. Vad som felar i första hand är språket, men gamla vänner som känner en väl är det inte mycket som slår. Jenny och Edvard är dessutom nästan som familj, så jag ser verkligen fram emot helgen.
Men nu ska jag återgå till kvällens höjdpunkt - Melodifestivalen :oD
på lyset
Ett annat fenomen jag observerat är användandet, eller avsaknaden av användande av lyse. Här är det inte lag på att ha halvlyse på på dagtid. Jag tycker det är lite lurigt, eftersom man är van att titta efter lysen i korsningar innan man svänger ut och inte en grå, halvt osynlig Merca. Sedan är det också det där med att åka i tunnlar. Före en tunnel sitter alltid en skylt att man ska komma ihåg att slå igång lysena i tunneln...helt förståeligt. Men, vad jag inte förstår är, varför tysken så envist alltid slår av lysena när man kommit ut ur tunneln??? Sliter det för mycket på glödlamporna att låts dom vara på, eller syns man lite för bra? Konstigt är det i vilket fall.....
Schwabenland
Jag har fått ett litet önskemål att skriva om var jag bor och vad jag gör, och det kan jag väl såklart göra :o)
Staden jag bor i heter Reutlingen och ligger ca 4 mil söder om Stuttgart i bundeslandet Baden-Württemberg. En annan lite roligare benämning på området är Schwabenland. Jaha, vad är det för kul med det då? Jo att vara Schwab här i tyskland är som att vara smålänning i Sverige - jag med min ekonomiska läggning har hittat rätt med andra ord :o) Egentligen kommer ordet Schwab från de Schwäbische albs, den lilla bergskedjan som löper här i krokarna. Nu kan ni nog pricka ut mig på kartan :o)
Så vad gör jag då? Det är lite svårt å förklara för nån som int begrip, skulle Stenmark ha sagt (inte för att nu på ngt sätt nedvärdera mina läsare :o) Till en början kan jag ju berätta att jag är civilingenjör i Materialfysik, titlar är ju som bekant viktiga i det här landet och det är ju bäst att försöka smälta in. Här är det ju i.o.f.s. bara Herr och Frau Dr som räknas, men men....
Jag jobbar på ett företag (systerföretag till Sandvik Coromant) som tillverkar hårdmetallskär, eller vändskär, som använs för att borra, svarva eller fräsa i stålprodukter. Dessa tillverkas av ett pulver som i första hand innehåller wolframkarbider och kobolt. Pulvret pressar man ihop till till små bitar, typiskt ca 1x1 cm (men det växlar från stora till små, och man kan egentligen tillverka vilka former man vill), som man sedan "bakar" ihop i ugn i 1400 grader under x antal timmar. När dom kommer ut ur ugnen har man tillverkat ett litet verktyg, som är rackarns hårt för att kunna skära i stål. Sedan slipar man en massa för att få till den slutgiltiga formen, blästrar för att rengöra och sedan kommer man tilldet jag gör, nämligen skiktbeläggning.
Utanpå hårdmetallen lägger man ett tunnt, tunnt lager (2-30 mikrometer) extra skikt, till exempel Titan-aluminium-nitrid (TiAlN) för att förbättra skärets egenskaper och livstid. Det kan man göra med två olika metoder, på kemisk väg (CVD - Chemical Vapour Deposition) eller fysisk väg (PVD - Physical Vapour Deposition). Hur dom processerna funkar är för komplicerat och blir för långtråkigt för att gå in på här, men vill ni veta så säg bara till :o)
Hur som helst sysslar jag med den senare och jobbar som processägare, eller produktionstekniker, för den produktionsavdelningen. Det betyder väldigt kortfattat att jag är ansvarig för att processen fungerar och ger den rätta kvalitén.
Det blev en mycket lång utläggning för ett egentligen väldigt kort svar, men nu kanske ni har en liiiten aning om vad jag pysslar med :o)
Vasaloppet
Efter ett kämpigt och svettigt 4 timmar långt Vasalopp styrde jag bestämt stegen mot gymmet och lyfte lite skrot, visst är jag sjukligt hurtig :o)
Idag har jag träningsvärk...
Röd Gubbe
Balkongfint
Som sagt den här Vasaloppshelgen har jag fixat till balkongen med lite fräscha vårblommor. Köpte ett 6-pack med påskliljeknölar,10-pack med Penséer, planteringsjord och lite fina krukor på Bauhaus igår och så har jag planterat idag. Det blir genast lite piffigare, trots mina urfula balkongmöbler i vit plast....Måste verkligen skaffa nya nu till våren. Det får nog bli ett projekt när Henrik kommer ner till påsk, så kan man verkligen få njuta av en fin balkong till sommaren.
Melodifestival (2)
Det löste sig ju till det bästa det där om tur var. Inga Pizzor och inga Ryska Vodkor till varken final eller 2:a chans. Jag gillar tvillingarna dom är supercoola, helt klart värdiga deltagare i finalen!
Och som sagt heja Sanna, en favorit till seger från min sida!!
It takes just a minute..trallallaaa
Melodifestival
Men hörrni, vad är det för scheisse?? Jag säger bara The Nicole och Andra Generationen!! Mein Gott vilket skit!! Ska vi skämma ut hela Sverige genom att skicka en Kebabpizza till Eurovisionsschlagern?? Då utvandrar jag till...hm ja just ja, jag är ju redan utvandrad...
Ja det fanns ju några ljusglimtar också och det var faktiskt Sanna Nielsen (Sicken superlåt!!!), Carola och de två tvillingarna. Faktiskt lite klass måste man säga.
Förkyld
Faktum är att det kan vara lite mysigt på ngt vis att vara lite lagom sjuk. Det är ok att ligga i sängen hela dagen, slumra lite, läsa lite, lyssna på Mix Megapol på webradion. Baksidan på det hela är att jag skulle behöva handla lite, både mat och apoteksvaror, och det tar emot att ge sig iväg någonstans. Kanske struntar jag i shoppingen och lever på det som redan finns i kyl och frys och härdar ut med en igentäppt näsa :o)
solsken
Jag ska senare ge mig ut på den obligatoriska söndagslångpromenaden men först ska jag njuta en stund till på balkongen och jobba på att förändra min nu bleka, något grönskimrande hudfärg till en trevligare bruna nyans :o)
Nya bekantskaper
Så här är det. En dag förra veckan dök det upp ett mail i inboxen från en intern adress, där det var en Sabine som undrade om jag inte kunde hjälpa henne och sin man med sina svenskstudier. Dom läser svenska för att så småningom uppfylla sin dröm att flytta till Sverige. En semesterresa i Svearike gjorde att dom blev förälskade i landet och bestämde sig för att en dag flytta dit. Språket behöver man, så sagt och gjort började dom en kurs i svenska, och för att komma lite fortare framåt tog dom kontakt med mig.
Självklart svarar man ja på en sådan fråga. Det är ju inte så att jag har obegränsat med bekanta här nere, så jag såg det också som en chans att eventuellt hitta ett par nya vänner. Nu har vi bara setts ett par gånger hittills, men det är helt klart supertreviga människor som jag kan tänka mig umgås mer med.
När man minst anar det dyker det upp ljusglimtar i mörkret.
Träning
Men hur som helst så gör vi det ändå, och den främsta anledningen är väl att vi inte ska väga 300 kg och få hjärtinfarkt vid 30. Jag har faktiskt hittat ett billigt och bra gym på gångavstånd som är stort och fint och riktigt trevligt (för att vara ett gym). Dessutom kostar det den ringa penningen av 16 ? i månaden, vilket jag tycker är riktigt billigt. Där kan man i alla fall enkelt lulla omkring ett par timmar och lyfta en vikt lite då och då, och kanske blir man en vacker dag stark nog att fälla en mammut :o)
Här är gymmets käcka logga :o)
Klebeband & Büroklammer
Nytt år och nya utmaningar...
Men nu är jag alltså tillbaka till ensamhet och elände. Det var med ångest i maggropen jag klev av det kycklinggula TUIfly-planet i tisdags. Då var det slut på ledigheten och bara att återvända till Werastrasse och jobbet uppe i Münsingen. De första dagarna ensam efter att ha haft så mycket folk omkring sig är alltid jobbiga, men nu börjar det återgå till det normala igen. Det konstiga är att man faktiskt vänjer sig med allt, och det ganska fort.
Kanske beror en del av ångesten på att jag före jul fått veta att min kumpan och vän Gustaf ska sluta här nere och åka hem till sverige igen. Han har förlovat sig med sin Pernilla, har fått jobb på Coromant i Sandviken och lämnar således Reutlingen. Det känns riktigt riktigt tungt att bli ensam svensk här nere, men en ljusglimt är att det letas nytt folk från sverige, så förhoppningsvis bildas det snart en ny liten svensk koloni i Reutlingen.
Nu låter det som allt går i svart, men det är bara att streta på och anta den nya utmaningen.