Jaha då har man lyckats igen då. Ett träningspass är avklarat och jag mår så där bra som man gör efter en ordentlig genomkörare. Men varför är det så himla himla svårt att komma iväg, när man vet hur skönt det är efteråt? Det måste vara ngt genetiskt. Inte höll stenåldersmännen på att lyfta skrot (eller stenbumlingar kanske...), eller löpa runt i skogen bara för skojs skull. Nej, dom sparade förmodligen på energin tills den verkligen behövdes....för att fälla en mammut eller jogga ifrån en sabeltandad tiger lär ju inte vara ngn lek direkt. Japp, jag slår fast att det är mot människans natur att träna.

Men hur som helst så gör vi det ändå, och den främsta anledningen är väl att vi inte ska väga 300 kg och få hjärtinfarkt vid 30. Jag har faktiskt hittat ett billigt och bra gym på gångavstånd som är stort och fint och riktigt trevligt (för att vara ett gym).  Dessutom kostar det den ringa penningen av 16 ? i månaden, vilket jag tycker är riktigt billigt. Där kan man i alla fall enkelt lulla omkring ett par timmar och lyfta en vikt lite då och då, och kanske blir man en vacker dag stark nog att fälla en mammut :o)
 
                                                    
                                    Här är gymmets käcka logga :o)