Jag har blivit svensklärarinna! :o) Det är svårare än man kan tro. Visst kan jag snacka svenska, men hur språket är uppbyggt...ja det är jag ingen fena på.

Så här är det. En dag förra veckan dök det upp ett mail i inboxen från en intern adress, där det var en Sabine som undrade om jag inte kunde hjälpa henne och sin man med sina svenskstudier. Dom läser svenska för att så småningom uppfylla sin dröm att flytta till Sverige. En semesterresa i Svearike gjorde att dom blev förälskade i landet och bestämde sig för att en dag flytta dit. Språket behöver man, så sagt och gjort började dom en kurs i svenska, och för att komma lite fortare framåt tog dom kontakt med mig.

Självklart svarar man ja på en sådan fråga. Det är ju inte så att jag har obegränsat med bekanta här nere, så jag såg det också som en chans att eventuellt hitta ett par nya vänner. Nu har vi bara setts ett par gånger hittills, men det är helt klart supertreviga människor som jag kan tänka mig umgås mer med.

När man minst anar det dyker det upp ljusglimtar i mörkret.