bloggnamn??

HJÄLP!
När jag väl flyttar hem måste jag ju byta namn på bloggen!! En Svenska i Germanien funkar ju inte längre då... Men vad ska den döpas till?? Förslag tages med glädje emot! :o)
Tjo!

Förändringar

Nu är allt äntligen klart. I fredags skrev jag på kontraktet för mitt nya jobb och igår sa jag officiellt upp mig här. Min nya arbetsplats och nya hemort kommer att befinna sig i raggarnas egna hemstad - Fagersta.
 
Redan i Juni tog jag kontakt med mina gamla vänner i skogen för att höra om dom hade ngt jobb till lilla mig. Det hade dom :o) Under semestern var jag där på intervju, personlighetsklyvningstest och en intervju till. Sedan har det varit ett par veckors väntan innan allt blev klart och i fredags skrev jag på. Det känns jätteroligt!!!

Inte lika roligt är det att säga upp sig. Även om jag har en viss euforisk känsla i kroppen av att fått ett jobb jag vill ha, ska flytta hem, skapa ett riktigt liv och eventuellt köpa hus, så gnager ändå ett visst vemod. Min närmaste kollega är ledsen, han säger inget, men det syns. Min närmaste chef försöker muta mig med alla möjliga medel för att få mig att stanna och fabrikschefen ser allmänt bekymrad ut. Visst känns det bra att dom är ledsna för att man ska sluta (vore ju himla trist om dom var glada....), men det ger mig på ngt viss ett sting av....vet inte  riktigt vad det är...men nästan dåligt samvete...

Nu väntar en hejdundrandes massa arbete med uppsägning av internet, telefoner, lägenhet och gud vet allt. Jag väntar bara in ett beslut på om jag får sluta til jul och sedan är det bara att sätta fart!

Framåt mot en ny fas i livet!!


Inget Lidingölopp :o(

Ja mina bloggläsare, nu måste jag göra er besvikna. Jag skulle idag ha rapporterat om gårdagens silit och hårda kamp mot kilometrarna, men så blir det inte. Det blev inget lopp. Min svägerska och springpartner blev sjuk och kunde inte springa vilket resulterade i att luften totalt gick ur mig. Jag och sjömannen tog istället och öppnade en god flaska vin, köpte en fin färsk bit rostas och gjorde oss en riktigt fin middag på fredagkvällen istället.

Det finns goda anledningar att fira och dom anledningarna kommer jag nog att berätta om i morgondagens inlägg. :o)

Istället för 15 km jogging tog vi oss en 12 km promenad. IKEA tur och retur blev det och med lite kikande på möbeljätten och lite fikande var vi borta i 4, 5 timme. En skön dag i lugn och ro som avslutades med ett besök i Torshälla hos den halvsjuke springpartnern med lite god mat och trevligt sällskap.


  


Hem imorgon!

Ja, imorgon bär det av hem till Sverige, hem till Henrik!!! Det känns som en evighet sedan vi sågs. Det måste vara en månad sedan när jag tänker efter. Ska bli underbart!! Det känns lite extra lyxigt eftersom det blir långhelg också med två hela dagar tillsammans.

På lördag är det dax också för den stora utmaningen jag laddat för hela sommaren. Det är Lidingölopp på gång...eller ja, åtminstone ett halvt Lidingölopp. Det känns som en lite mer lagom utmaning än att springa hela. Skulle aldrig komma igenom förresten så det är bra med det...

Nu ska jag packa!

Rättvisa?

Jag har just suttit och tittat på en dokumentär i två delar om Annika Östberg. Hon har nu suttit i fängelse i 27 år i Kalifornien dömd för mord. Dömd för mord fast hon inte dödat någon. Hur är det möjligt? Medhjälp till mord...kanske...hon var ju med när pojkvännen sköt dessa två personer varav en var polis, men hon mördade ingen. I Sverige hade hon fått högst ett par års fängelse kanske till och med blivit frikänd, i Kalifornien fanns två val: Erkänn mord och få livstids fängelsestraff med möjlighet till tidsbestämning, eller erkänn inte och riskera dödsstraff. Hon erkände mord och fick 25 år till livstid.

Ett antal gånger har hon ansökt om tidsbestämning för att kunna överföras till Svenskt fängelse. Senaste gången var i torsdags den 18:e september. Det blev avslag igen, nästa möjlighet att ansöka är om två år. Jag bara hoppas att det går vägen den gången. Hon har gjort sin tid, med mer än 20 års marginal.

Rättvisa är skipad säger man i Kalifornien. Var är rättvisan frågar jag. 

Grejt Britannien

                                                                               
En vecka lång har jag tillbringat i det Engelska landet. Tjänsteresa heter det, men det här har nästan varit en tjänstesemester. Resan började inte så bra med uppstigning 03:45 och ett borttappat bagage i Zürich, men väskan dök som tur var upp senare på kvällen. 

Engelsmännen måste jag säga är ett trevligt och relaxed folk. Inga tunga tråkiga möten, utan rätt skön stämning med en hel del skratt emellanåt. I den lilla konferensen deltog 9  personer av 7 nationaliteter, 2 Svenskar (eller egentligen räknas jag ju som tysk, men ändå... :), 2 Brasilianare, 1 Indier, 1 Amerikan, 1 Japan, 1 Fransman och 1 Britt. Det låter som en förlängd bellmanhistoria, men vi är ett brokigt gäng som har väldans trevligt ihop och utbyter mycket erfarenheter och hjälper varandra med att lösa diverse problem. En bra vecka helt enkelt och mycket bra ordnade kvällsaktiviteter. Tyvärr låg kameran här hemma på soffbordet så någon bilddokumentation blir det inte.

Denna lilla trip var dock kanske inte den bästa uppladdningen för mitt lopp på lördag. Mycket Lager, mycket Ale, mycket mat och ingen träning. På något vis ska jag nog ändå kravla mig igenom dom där 15 kilometrarna...

Chokladbollar

Tack Ulrika för chokladbollstipset, smarrigt. Samma tips fick jag faktiskt  konstigt nog för ett par dagar sedan av Hannah :o) Är det hösten som gjort att chokladbollrecepten börjar komma fram igen tro? Själv har jag nog inte gjort dom runda små läckerheterna på säkert 10 år minst. Jag bakade dom med 1/4 av smöret och sockret ungefär, men dom blev ju supergoda ändå! Nu står dom i kylen och stelnar lite innan jag får glupa i mig ett par.

                                                                           

Dagen har jag tillbringat på stan. Jag var ute efter ett par byxor eftersom dom jag äger är nu en aning för stora. Jag hittade inga byxor men dock ett par skor som jag också behövde. Mina Eccosar har snart gjort sitt och innan dom helt faller i bitar inhandlade jag ett par nya. Så här ser dom ut:

                                  
                           Mästerfotografen har tagit mer kort på golvet än skorna....nåväl....

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om dom var snygga eller inte, men till slut bestämde jag mig för att dom var det :o)
                      

Sötsug

Idag är en sån där dag när jag skulle kunna smälla i mig vad som helst. Sjukt sösugen!! Hittills har jag skött mig och inte tryckt i mig nåt förutom en kaviarmacka, men det anser jag inte gills.

Mest längtar jag just nu efter en STOR skål med lösgodis. Det är väl bara för att lösgodis inte går att få tag på i det här landet och hjärnan vill ha det den inte kan få. Mmmmm sura nappar, havrebollar, toffé, ferraribilar, salta stänger....

                                                        

UrForm

I motsats till den urkäcka tidningen IForm känner jag mig för tillfället väldigt UrForm. Om lite drygt 2 veckor ska jag släpa mig runt 15 km och hur det ska gå till vet jag idag inte. Idag var jag ut på en 35 minutersrunda med inblandad fartlek. För er som inte kan marathon.se's hemsida och träningsprogram utantill så är det i princip ett intervallpass. Man värmer upp en liten stund och sedan springer man intervaller, fast med skillnad att man joggar hela tiden med varierad fart. Jättekul, men skitjobbigt! Går det att andas upp lungorna? Jag var nära idag i alla fall.

Min risiga form skyller jag inte på något annat än mig själv. Min usla disciplin gjorde att jag inte tränade under semestern som jag tänkt utan latade mig och drack vin istället....smart när man har ett lopp att springa inom kort. Å inte lär det bli bättre heller då jag spenderar hela nästa vecka i Öldrickarnas land England. En och annan slinker nog ner, och ingen träning blir det heller. 15 km känns väääldigt långt just nu.

Och nu till något helt annat, någon som har tips på hur man utrotar blomflugor? Min stackars garderobsblomma har blivit invaderad av äckligt mycket blomflugor. Hilfe!!

                                                            
                                        Så här ser dom ut i närbild dom små äckliga djuren
                                                                

Vänner

Jag satt och funderade igår över livet och insåg att jag måste ha världens bästa vänner! Hur skulle jag klara mig utan dom? Jag har inte så många, men jag är lovligt tacksam och uppskattar dom jag har till tusen. Dom finns alltid till hands när man behöver råd eller tröst och lika väl till hands över ett kiknande skratt.
Här kommer en liten bildkavalkad på några av mina älskade vänner (mer eller mindre normala :o)

     
      Har vi sprungit 3 mil?                       VM i långsteg                                   Å posera!

                     
                              Till slut åkte han dit på en bild                           En jättefin bild!!

                 
           Den oansvariga mamman ölar ;o)            Å lilla tjoffsan måste också få va me

                                                                      
                                                                   Sångfåglar!

Tack för att ni finns!!!

Snörvel

Swosch så var semestern slut. Jag känner mig lite snuvad på den på något vis. Här har man gått och längtat hela sommaren och så är det över på ett litet kick. Jag och sjömannen har dock hunnit med en hel del och också hunnit med en egen liten minisemester med en smula kvalitetstid helt ensamma.

Som titeln visar har jag precis åkt på en rackarns förkylning, men bättre att bli sjuk när man jobbar än när man har semester. Träningen åker dock på en nit, den träning som jag så väl behöver inför loppet den 27:e September. Efter två veckors ledighet med en hel del gluffsande och vindrickande skulle jag behöva min springpass mer än nånsin, men det blir till att avvakta till snörvlet och hostet försvunnit. 

AAAHHTJOOO!!!

prosit

RSS 2.0