Receptet på brödet jag nu ska ge er heter Lisas tvådagars hälsobröd. Låt er inte skrämmas av alla ingredienser och att ni tror att det kräver två dagars ständig uppmärksamhet. Det här är det enklaste och godaste brödet jag vet, och om till och med jag fixar det, fixar vem som helst att baka det. Så gå och shoppa alla ingredienser och sätt igång!

Lisas tvådagars hälsobröd

Dag 1
2 dl solrosfrön
2 dl hela linfrön
1 dl grovt rågmjöl
1 dl vetekross
1 dl rågflingor
1 dl rårörda lingon
1 msk salt
6 dl vatten

Blanda ihop allt detta och låt stå minst 10 timmar

Dag 2
5 dl kokande vatten
8 dl lantbrödsmjöl
2 dl majsmjöl
2 dl dinkelmjöl
4 dl vetemjöl special
1 påse torrjäst

Blanda dessa ingredienser med gårdagens smet, häll i 2 brödformar och låt brödet jäsa i 40 minuter. Grädda sedan ca 45 minuter i 200 grader.

Sedan är det bara att äta och njuta!

Nu har jag startat mitt nya liv. Just nu syftar jag på ett nytt sunt liv, så på sätt och vis har jag nog bara lagt det sunda på is några månader och nu är det dax att tina upp det igen. Det osunda livet börjar visa sig på det viset att kläderna börjar sitta otrevlig tajt...Ajaj, inte bra, så nu måste det bli ändring på den saken. Det har blivit alldeles för mycket av goda ostar och annat smarrigt. Mina joggingscheman har åkt fram igen och jag har hunnit med två pass den här veckan, en bra start jag är nöjd med.

Startat mitt nya liv förresten, är det verkligen ett bra uttryck?? Förändringar i livet sker ju på flera plan och i olika tidsperspektiv kontinuerligt. Det har hänt mycket i våra liv det senaste halvåret, kanske ovanligt mycket. Men är det verkligen ett nytt liv? Nja bara  förändring av det större slaget och att börja motionera är nog bara en förändring av det sunda slaget :o)

Dagen kom till slut. Dagen som jag velat förtränga. Jag har vetat om det i flera månader och har försökt att förbereda mig mentalt så gott det går. Men när dagen kom då Sjömannen skulle ge sig ut på sin 4 månaderstripp kände jag mig inte speciellt förberedd. Vi hade gjort upp att han skulle ta sig kommunalt till Arlanda för att det skulle bli så lätt som möjligt för oss båda att säga hej då, men den planen var inge vidare. Att säga hej då klockan 7 på morgonen när jag skulle gå till jobbet var varken lätt eller särskilt bra. Men jag gick till slut men vi hade nog båda en känsla av att det där hej dået inte var ett bra hej då.

Klockan halv ett kom jag tillbaka till kontoret efter lunch och såg att sjömannen ringt på både jobbtelefonen och min privata mobil. Han satt då på tåget på väg till Västerås och flygbussen och kommit på att han glömt laddnigskabeln till datorn. Det var bara att slänga sig iväg hem, hämta kabeln, packa min helgpackning (skulle upp till Rälln över helgen), in med den och Selma i bilen och kvickt som attan iväg till Västerås och jag hann fram innan han hoppade på bussen.

Man kan tro att två avsked skulle vara värre än ett, men faktum är att det bara var så galet skönt att få se honom igen innan han for. 

Äntligen har jag kommit till skott! Äntligen har jag unnat mig något jag önskat mig lääänge. Japp, jag har köpt mig en riktig systemkamera! Min vän Karlsloken har suktat mig länge med sin fina Nikon D40 kamera, och varenda gång vi har träffats har jag kommit hem med ett stort sug efter en likadan. Och så i torsdags hände det! En stor tysk elektronikkedja släppte sin reklam i min brevlåda. Ett reklamblad med enbart kameror av olika modeller och sorter. Och där var kameran med stort K, en Nikon D60 med 18-135mm objektiv, inklusive väska och minneskort till ett bra pris.

Tyvärr har jag inte riktigt haft tid att ge mig ut i naturen och fotografera. Men lite testfoton har det blivit:

                                                                           

                                                           

                                                                       

"Tunga känslor blir lättare att bära med hjälp av ord" Det menar i alla fall forskaren Matthew Lieberman vid University of California.

Jag kan hålla med honom. Jag kan bara gå till mig själv och mitt egna bloggande. När jag känner mig ensam, ledsen eller nere hjälper det att skriva ett par rader. Vad man skriver om spelar inte så stor roll utan det är själva skrivandet som gör det. Kanske var det därför jag mådde så bra av bloggandet  under min tysklandstid, då kunde jag skriva av mig min längtan efter nära och kära.

Nu är inte bloggandet lika viktigt längre, och det kanske man bara ska se som ett sundhetstecken för min del :o) Kanske kommer jag igång på allvar igen när sjöbusen ger sig iväg om två veckor.

Det har passerat en och en halv månad ungefär hos familjen Norwald-Axelsson (Jo, vi ser oss allt som en liten familj nu för tiden). Vad har hänt sedan sist? Tak, tak och tak. Så kan jag nog enkelt sammanfatta det hela. Vi har kämpat på med takbytet och nu är vi faktiskt klara. Jag måste säga att det har gått ganska smärtfritt, utan större missöden och det har inte häxat allt för mycket. Vi var lite förtvivlade under dom första dagarna när vi märkte att undertaket var mer ruttet än vi förväntat oss, men med familjernas expertishjälp så löste det sig fint. 

Nu är vi inne i maj och idag har vi ägnat oss åt att sätta potatis och fixa lite i trädgården. Sjömannen hade lite plugg att ta itu med, så med hjälp av goda vänner har jag börjat ta reda på, och såga upp allt virke från det gamla taket som ligger på tomten och skräpar. Vi planerar att byta köket till hösten och i planerna finns en vedspis med, och allt detta virke kommer att ge skön värme till vintern.

Vad händer på sjömansfronten då? Jo han har fått styrmansjobb till sommaren och kommer att ge sig iväg den 20:e maj och blir borta till mitten av september. Planerna från början var avsegling den 29:e, men ändrade planer får man räkna med i shippingen tydligen. Tråkigt är att vi ju bokat en Berlinsemester som vi nu måste boka av pga det tidigarelagda avseglingsdatumet. Inte kul, vi blev ordentligt besvikna bägge två, men tyvärr inte så mycket att göra åt. Nu håller jag på att mentalt försöka ställa in mig på en sommar utan sjöbuse i huset. Skepp O'hoj!

Den här helgen har jag och sjömannen varit hus/djurvakter hos mina föräldrar. Mamma som precis blivit färdig undersköterska blev i examenspresent, bjuden av pappa upp till dalarna på en välförtjänt semesterhelg. Vi tog med oss mormor som sällskap upp och vi blev som vanligt utklassade i frågespelet NE. Hon är omöjlig tanten och spelet var över på nolltid. Nåja, vi är vana att ta nederlag i det där spelet :o) Resten av vistelsen var i alla fall trevlig, och jag fick mig en ridtur också på lördagen. Min kuse var som vanligt yster och hade mycket spring i benen. Härligt att komma ut i de välbekanta skogarna.

I morse ville vi komma upp i lite god tid för att ge oss tillbaka till vårt blå hus. Sjömannen ska ju ge sig tillbaka till Åland och har en båt att passa. Skönt också att hinna vara lite hemma och fixa lite. Hur som helst vaknade jag till i morse av ett hundslick i fejset och lutar mig över och tittar på klockan som visar 08.45. Åh, jäklar, tänker jag och slänger mig upp för att kissa nödiga hundar och matar hungriga hästar i tron om att vi har sovit tämligen länge. Konstigt att inte mormor är uppe, tänker jag när jag bär ut hö till kusarna. Nåja, in igen och duka fram frukost. Sjömannen har klivit upp och kokar kaffe, och när vi sitter och mumsar i oss fil och hemgjord müsli, goda hembakta mackor och dricker kaffe, slänger jag en blick på klockan: 08.30. Men vad i hel....?! Sen slog det mig...Sjömannens klocka visar Ålandstid!

Å det snöar, snöar och snöar. Var är våren? Inte för att man ska gnälla nu när vi äntligen har haft en riktig vinter. Här i Fagersta har det verkligen varit vinter också med snö och minusgrader i 2,5 månad. Men nu längtar jag efter våren! Förra året vid den här tiden kunde jag sitta på balkongen i Reutlingen i bara kortärmad och njuta av vårsolen. Det känns långt borta just nu när snön vräker ner :o)

I måndags skickade jag upp Sjömannen för att skotta taket för inför ett besök av sotaren som kommer på fredag. Med livet som insats fixade han det galant. När väl vi har Murre på plats, ska jag passa på att fråga huruvida det är möjligt att sätta in en vedspis när vi bygger om köket till hösten. Förhoppningsvis finns det flera rökgångar vi kan koppla in oss på. 

                                                                 

En anledning till att ge sig upp på taket, var att mäta hur stort det är. Besiktningsprotokollet från anticimex visade på att vi måste byta ut det snarast möjligt. Vi har tänkt att det ska bli ett påskprojekt, så nu måste vi ta in lite offerter på material. Arbetet gör vi själva med hjälp av pappsen och storebror, det ska bli skönt att slippa ett läckande tak!

                                                                 
                                       Riktigt så här illa är det inte med vårat tak , men läcker lite gör det :o)     

                                                                 
                                                                 

Inte speciellt många inlägg har det blitt på sista tiden...Vi får se om jag kommer igång nu då kanske, eller om det bara blir en enpetare den här gången med.

Livet i det blå huset springer på och vi har fått en hel del gjort. Vårat första rum är i princip färdigrenoverat (bara ett par av dessa försmädliga listbitar kvar...:o) och det blev riktigt fint. Golvet har vi slipat av och lackat, och 3 av väggarna är prydda med äggskalsvit färg och en med en brokig fondtapet. Så här blev det:

                                               

Vägen dit var långt, här kommer ett par renoveringsbilder:

                     
                    En liten del av glittermattan                                   Snöar det inomhus? 

                        
Nej, det är sjömannen extrarknäcker som golvslipare, och visst blir det fint? Här ses även ett litet
smakprov på dom fina tapeterna som satt här innan

Ett litet test att mobilBlogga från Rälln.

En hel vecka har gått utan ett enda inlägg. Har varken haft lust eller inspiration att klottra ner ngt, men jag fick en spark i baken av min kära lillebror, att nu jäklar är det dax.

Jag ska börja mitt inlägg med att lägga in en bild på min smala lilla katt Selma. Hon är inte som andra katter och fläker gärna ut sig på köksmattan:

                                       

Min storebror Daniel påstår att hon ser ut som en fästing - ett pyttelitet huvud på en stor kropp och ett par sprattlande ben som sticker ut...Fisigt tycker jag :o) Här en mer smickrande bild:

                                       

Veckan har varit intensiv med det nya jobbet och jag tror det kommer bli jättebra. Första veckan har det mest blivit att försöka läsa in sig på vad som pågår, bekanta sig med allt nytt folk och förstå hur rutinerna funkar. Det kommer nog hur som helst inte att bli så svårt att smälta in och jobbet kommer att bli kanon, det är jag säker på. Nästa vecka kommer jag mest att tillbringa ute i produktionen och lära mig massor.

Veckan avslutades tyvärr i sorgens tecken då vår lilla farmor gick bort tidigt på fredag morgon. Det känns lite overkligt att hon är borta. Hon blev nästan 90 år och har levt ett helt friskt och aktivt liv nästan ända till sista dagen. Vi gläds åt det, men hon lämnar ett stort hål efter sig och vi kommer att sakna henne enormt. Vila i frid lilla farmor!

                                                                               

Sorry Karlslok, jag är för SNÅL för att köpa en ny kabele :o) Men till din glädje så kan jag meddela att det kommer bilder ändå inom kort av två anledningar. Dels har jag köpt en ny mobil som faktiskt har kamera (!!!), min gamla dinosaurie till telefon har fått gå i graven. Det är nästan så man fäller en tår :o) Jag hoppas att min lillebror kan lära mig att mobilblogga ;o) Fortsättningsvis är telia så vänliga att skänka en digitalkamera när man beställer ett internetabonnemang, och med den gissar jag att det ingår en kabel.

I morgon är som sagt en spännande dag! Jag börjar mitt nya jobb. Nu har jag varit ledig och slöat i tre veckor lite drygt. Det har varit fantastiskt skönt och jag vet inte hur länge sedan det var jag var ledig så här länge, men nu ska det bli kul att sätta igång med det nya!

Jag återkommer och berättar hur det går ;o)

I en flytt vet man aldrig vad som kan hända och vad som kan försvinna. Den här flytten har min anslutningskabel kamera/dator gått upp i rök. Jag hade med glädje lagt upp lite bilder på vårt ickerenoverade hus för att ni skulle får se hur "fint" vi har det på sina ställen, men den lille kabelrackarn är spårlöst borta. Min jakt går vidare...

Vi har faktiskt satt igång redan med ett litet renoveringsarbe på övervåningen. I sovrummet och TV-rummet låg en hemsk ( och jag menar hemsk !!!) vit korkmatta med glitter!!!! Ja utropstecken igen, för vem fan lägger in ett glittrigt golv?? Vi var glittriga, strumporna var glittriga, till och med katten var glittrig.

Hur som helst så startade vi boendet i det blå huset med att ta bort glittermattan. Under alla fula plast- och fuskgolv i det här huset ligger fina trägolv som vi planerar att ta fram överallt. I sovrummet var det enkelt, där var korkmattan limmad på masonitskivor, som visserligen var spikade med en miljon småspik, men det var enkelt att få bort. Mattan i TV-rummet gav oss lite mer arbete, den var limmad direkt på ett fiskbensparkettgolv. Tyvärr var parketten så pass vattenskadat att vi beslutade oss för att ta bort den med, men under det låg ett likadant trägolv som i resten av huset, vilket vi båda ändå tycker är finare än parketten.

När den förbenade kabeln är funnen ska ni få se resultatet :o) Men den slutgiltiga planen är att slipa och olja golvet i TV-rummet, och i sovrummet kommer vi nog att måla golvet i en ljusgrå ton. Det är planen idag, men det hinner ändra sig många vändor på vägen :O)