En hel vecka har gått utan ett enda inlägg. Har varken haft lust eller inspiration att klottra ner ngt, men jag fick en spark i baken av min kära lillebror, att nu jäklar är det dax.

Jag ska börja mitt inlägg med att lägga in en bild på min smala lilla katt Selma. Hon är inte som andra katter och fläker gärna ut sig på köksmattan:

                                       

Min storebror Daniel påstår att hon ser ut som en fästing - ett pyttelitet huvud på en stor kropp och ett par sprattlande ben som sticker ut...Fisigt tycker jag :o) Här en mer smickrande bild:

                                       

Veckan har varit intensiv med det nya jobbet och jag tror det kommer bli jättebra. Första veckan har det mest blivit att försöka läsa in sig på vad som pågår, bekanta sig med allt nytt folk och förstå hur rutinerna funkar. Det kommer nog hur som helst inte att bli så svårt att smälta in och jobbet kommer att bli kanon, det är jag säker på. Nästa vecka kommer jag mest att tillbringa ute i produktionen och lära mig massor.

Veckan avslutades tyvärr i sorgens tecken då vår lilla farmor gick bort tidigt på fredag morgon. Det känns lite overkligt att hon är borta. Hon blev nästan 90 år och har levt ett helt friskt och aktivt liv nästan ända till sista dagen. Vi gläds åt det, men hon lämnar ett stort hål efter sig och vi kommer att sakna henne enormt. Vila i frid lilla farmor!