Lillfixa

Äntligen har jag kommit till skott! Äntligen har jag unnat mig något jag önskat mig lääänge. Japp, jag har köpt mig en riktig systemkamera! Min vän Karlsloken har suktat mig länge med sin fina Nikon D40 kamera, och varenda gång vi har träffats har jag kommit hem med ett stort sug efter en likadan. Och så i torsdags hände det! En stor tysk elektronikkedja släppte sin reklam i min brevlåda. Ett reklamblad med enbart kameror av olika modeller och sorter. Och där var kameran med stort K, en Nikon D60 med 18-135mm objektiv, inklusive väska och minneskort till ett bra pris.

Tyvärr har jag inte riktigt haft tid att ge mig ut i naturen och fotografera. Men lite testfoton har det blivit:

                                                                           

                                                           

                                                                       

"Tunga känslor blir lättare att bära med hjälp av ord" Det menar i alla fall forskaren Matthew Lieberman vid University of California.

Jag kan hålla med honom. Jag kan bara gå till mig själv och mitt egna bloggande. När jag känner mig ensam, ledsen eller nere hjälper det att skriva ett par rader. Vad man skriver om spelar inte så stor roll utan det är själva skrivandet som gör det. Kanske var det därför jag mådde så bra av bloggandet  under min tysklandstid, då kunde jag skriva av mig min längtan efter nära och kära.

Nu är inte bloggandet lika viktigt längre, och det kanske man bara ska se som ett sundhetstecken för min del :o) Kanske kommer jag igång på allvar igen när sjöbusen ger sig iväg om två veckor.

Det har passerat en och en halv månad ungefär hos familjen Norwald-Axelsson (Jo, vi ser oss allt som en liten familj nu för tiden). Vad har hänt sedan sist? Tak, tak och tak. Så kan jag nog enkelt sammanfatta det hela. Vi har kämpat på med takbytet och nu är vi faktiskt klara. Jag måste säga att det har gått ganska smärtfritt, utan större missöden och det har inte häxat allt för mycket. Vi var lite förtvivlade under dom första dagarna när vi märkte att undertaket var mer ruttet än vi förväntat oss, men med familjernas expertishjälp så löste det sig fint. 

Nu är vi inne i maj och idag har vi ägnat oss åt att sätta potatis och fixa lite i trädgården. Sjömannen hade lite plugg att ta itu med, så med hjälp av goda vänner har jag börjat ta reda på, och såga upp allt virke från det gamla taket som ligger på tomten och skräpar. Vi planerar att byta köket till hösten och i planerna finns en vedspis med, och allt detta virke kommer att ge skön värme till vintern.

Vad händer på sjömansfronten då? Jo han har fått styrmansjobb till sommaren och kommer att ge sig iväg den 20:e maj och blir borta till mitten av september. Planerna från början var avsegling den 29:e, men ändrade planer får man räkna med i shippingen tydligen. Tråkigt är att vi ju bokat en Berlinsemester som vi nu måste boka av pga det tidigarelagda avseglingsdatumet. Inte kul, vi blev ordentligt besvikna bägge två, men tyvärr inte så mycket att göra åt. Nu håller jag på att mentalt försöka ställa in mig på en sommar utan sjöbuse i huset. Skepp O'hoj!