Besök!
I morgon får jag främmande! Hurra!! Eller, ja, jag vet inte om man kan räkna mamma som främmande :o) Konstigt ord egentligen, det är ju inte speciellt ofta främmande är just främmande... Det främmande man får är ju allt som oftast tämligen bekant. Ska nog inte snurra in mig ngt mer i det där tror jag :o)
Hur som helst kommer lilla mamse plumsan med sin gamla vän Annika ner och hälsar på över helgen. Vi får se vad vi hittar på. Kanske blir det en sväng till Stuttgart på lördag, och på söndag får vi väl ge oss ut och titta på ngt spännande i omgivningen. Jag ska försöka komma ihåg att ta med kameran så ni kan få lite bildbevis på vad vi sysselsatt oss med under helgen..
Hur som helst kommer lilla mamse plumsan med sin gamla vän Annika ner och hälsar på över helgen. Vi får se vad vi hittar på. Kanske blir det en sväng till Stuttgart på lördag, och på söndag får vi väl ge oss ut och titta på ngt spännande i omgivningen. Jag ska försöka komma ihåg att ta med kameran så ni kan få lite bildbevis på vad vi sysselsatt oss med under helgen..
Bli Världsförälder!
Idag har jag varit och fått portion 2 av fästingvaccinet. Sjömannen och jag gick och tog vår första spruta hemma i Sverige i maj och fick sedan med oss omgång nr 2 hit ner för att tas vid lämpligt tillfälle. Han lyckades (efter mycket övertalning på knackig tyska eftersom det egentligen var någon vecka för tidigt) få sin innan han for iväg. Men jag tog alltså min i regelrätt tid 8 veckor efter nr 1.
När jag kom hem och slog igång datorn väntade ett mail på mig från Unicef med deras nyhetsbrev. När man läser vad dom arbetar med och för, inser man att man är lyckligt lottad här i livet. Att kunna ta ett vaccin är självklart för oss, men det kan vara skillnaden mellan liv och död för ett barn i en fattig del av världen. Det finns en oändlig uppsjö av hjälporganisationer, seriösa och oseriösa. Jag har valt att bli världsförälder för Unicef, som ju är en av dom större och välkända organisationerna. Generellt arbetar Unicef på uppdrag av FN för att förverkliga barns rättigheter. Att vara världsförälder innebär att man skänker pengar varje månad till de barn som behöver det mest, som att prenumerera på en god gärning liksom :o)
Men hur kan man veta att pengarna går dit dom ska då, och att organisationen i sig inte äter upp den största delen av pengarna? Ja, det kan man väl inte alltid veta, men för min del känns det som att det är huvudsaken man försöker göra något för att hjälpa. 100 kronor i månaden har dom flesta råd med, så bli Världsförälder!
När jag kom hem och slog igång datorn väntade ett mail på mig från Unicef med deras nyhetsbrev. När man läser vad dom arbetar med och för, inser man att man är lyckligt lottad här i livet. Att kunna ta ett vaccin är självklart för oss, men det kan vara skillnaden mellan liv och död för ett barn i en fattig del av världen. Det finns en oändlig uppsjö av hjälporganisationer, seriösa och oseriösa. Jag har valt att bli världsförälder för Unicef, som ju är en av dom större och välkända organisationerna. Generellt arbetar Unicef på uppdrag av FN för att förverkliga barns rättigheter. Att vara världsförälder innebär att man skänker pengar varje månad till de barn som behöver det mest, som att prenumerera på en god gärning liksom :o)
Men hur kan man veta att pengarna går dit dom ska då, och att organisationen i sig inte äter upp den största delen av pengarna? Ja, det kan man väl inte alltid veta, men för min del känns det som att det är huvudsaken man försöker göra något för att hjälpa. 100 kronor i månaden har dom flesta råd med, så bli Världsförälder!
Skrivtorka
Kände att jag borde skriva ett inlägg för att minska söndagstristessen lite grann. Samtidigt har jag ingen riktig inspiration att plita ner något.
Jag kan ju erkänna helgens brott kanske. Ja, det är ju inga allvarliga brott direkt, jag har ju inte rånat någon bank eller klubbat ner någon pensionär på stan direkt. Nej, nej, men jag har brutit mot köpstoppslagen. Jag har lovat mig själv att jag ska spara lite på peningarna som rullar in. Men igår var jag på stan och blev plötsligt kriminell. Jag strosade in på Esprit och provade lite jeans och hittade inte bara ett par, utan två. Två par jeans som sitter som en smäck är ju nästan kriminellt att inte köpa, eller hur? Det var ju inte mindre tillfredsställande att de var i en storlek mindre än normalt.
Bägge paren var på rea, så det borde ju gälla som förmildrande omständigheter, tycker ni inte?
Jag kan ju erkänna helgens brott kanske. Ja, det är ju inga allvarliga brott direkt, jag har ju inte rånat någon bank eller klubbat ner någon pensionär på stan direkt. Nej, nej, men jag har brutit mot köpstoppslagen. Jag har lovat mig själv att jag ska spara lite på peningarna som rullar in. Men igår var jag på stan och blev plötsligt kriminell. Jag strosade in på Esprit och provade lite jeans och hittade inte bara ett par, utan två. Två par jeans som sitter som en smäck är ju nästan kriminellt att inte köpa, eller hur? Det var ju inte mindre tillfredsställande att de var i en storlek mindre än normalt.
Bägge paren var på rea, så det borde ju gälla som förmildrande omständigheter, tycker ni inte?
Public service
I bilen på väg till jobbet varje dag poppar jag allt som oftast radio. Vi har en kanal här nere som heter SWR3 som är lite utav en kombination mellan P3 och RIX eller Meagapol. Lagom underhållande, ok musik, men kan också vara lite seriöst emellanåt.
Tidigare har jag ondgjort mig över den usla TV:n här, med all dubbning av serier och filmer. Det är inte kul att se Amerikanska skådespelare snacka tyska! Jag är medveten om att snitttysken kan ganska dålig engelska, eller till och med ingen engelska alls, men vad jag hör på radion ibland på eftermiddagarna på väg hem förvånar mig.
SWR3 har ett inslag, någon gång i veckan där dom tar en hitlåt som spelas för tillfället, med vilken dom gör sig mödan att översätta texten för att tysken ska förstå vad den handlar om! Är det inte fantastiskt? Dubbning av låtar! Är inte det Public service (med betoning på service) så säg!
Tidigare har jag ondgjort mig över den usla TV:n här, med all dubbning av serier och filmer. Det är inte kul att se Amerikanska skådespelare snacka tyska! Jag är medveten om att snitttysken kan ganska dålig engelska, eller till och med ingen engelska alls, men vad jag hör på radion ibland på eftermiddagarna på väg hem förvånar mig.
SWR3 har ett inslag, någon gång i veckan där dom tar en hitlåt som spelas för tillfället, med vilken dom gör sig mödan att översätta texten för att tysken ska förstå vad den handlar om! Är det inte fantastiskt? Dubbning av låtar! Är inte det Public service (med betoning på service) så säg!
Ziel erreicht: -5kg
Jag vet inte om jag nämnt det här på min lilla blogg att jag och sjöbusen slagit vad innan han gav sig iväg. Dealen var att den som tränat minst antal minuter när han kommer hem den 15 augusti, får bjuda den andra på middag på lämplig Västeråsrestaurang. Jag har honom som i en liten ask...tror jag :o) Denna lilla vadslagning har alltså lett till det nystartade träningsleverne som jag hoppas att jag kan hålla även efter att han kommit hem. (Är ju så illa tvungen efter anmälan till Lidingöloppets 15 kilometersrunda...mitt arma nöt)
Men, jag satte också upp ett personligt delmål med min nystartade träning, och det var att tappa 5 kg på dessa nio veckor. Ett halvkilo i veckan tänkte jag kunde vara rimligt. Men det har tämligen bara rutchat neråt i en behaglig takt och efter bara 6 veckor landade vågen på dessa -5 kg. Nördig som jag är har jag självklart gjort ett Excelblad med en viktkurva. Så här såg den ut i morse :o)
Feg är jag också så jag skriver inte ut vikten, men jag är ju tjej och förlåten att jag inte skyltar med vad vågen visar. Dom enskilda strecken är i alla fall kilostreck.
Tjohoo!
Men, jag satte också upp ett personligt delmål med min nystartade träning, och det var att tappa 5 kg på dessa nio veckor. Ett halvkilo i veckan tänkte jag kunde vara rimligt. Men det har tämligen bara rutchat neråt i en behaglig takt och efter bara 6 veckor landade vågen på dessa -5 kg. Nördig som jag är har jag självklart gjort ett Excelblad med en viktkurva. Så här såg den ut i morse :o)
Feg är jag också så jag skriver inte ut vikten, men jag är ju tjej och förlåten att jag inte skyltar med vad vågen visar. Dom enskilda strecken är i alla fall kilostreck.
Tjohoo!
Utelåst
Jamen då har det hänt då. Det jag fruktat ända sedan jag jag flyttade in i lägenheten. Dörrarna här är av typen som inte har ngt handtag på utsidan, utan automatiskt låser sig när dom går igen. Jag skulle bara ta den där långpromenaden som jag dillade om i förra inlägget, snappade åt mig nyckeln (trodde jag) på vägen ut och slog igen dörren bakom mig. När jag skulle vrida om och låsa ordentligt upptäckte jag att jag fått med mig fel nyckel ut!!!
Ja vad gör man?? Ingen telefon, ingen nyckel, ingen har någon extranyckel förutom Henrik som för tillfället ligger och guppar utanför Shanghai. Inte mycket till hjälp det inte...Jag ringde på hos min granne (Ah, ser du pappsen, jag ringde på hos grannen) som letade förtvivlat efter ett nummer till Hausmeistern som ska bo här någonstans i området. Nu har Dr Rall, vår hyresvärd, varit så smidiga att dom inte lämnat ut ngt nummer till denna Hausmeister.
Som sista utväg står ett nummer till en "Schlüsseldienst" i tamburen som med stor säkerhet tar ut en hutlös summa för att komma ut och öppna en dörr, en söndag, till en stackars hjälplös Svenska. "Går inte för sig" enligt min granne som började ringa runt i bekantskapskretsen. Och visst, till slut hittade hon på en bekants bekant som var låssmed.
Efter drygt en timme, ett värmande "Det var väl klantigt!!!" via sms från min kära man (som om jag inte själv vet att det var klantigt), en kopp kaffe på grannens balkong, och 40€ fattigare sitter jag åter i min lägenhet. Men nu har grannen en extranyckel och någon promenad blev det inte, för nu har det börjat regna.
Ja vad gör man?? Ingen telefon, ingen nyckel, ingen har någon extranyckel förutom Henrik som för tillfället ligger och guppar utanför Shanghai. Inte mycket till hjälp det inte...Jag ringde på hos min granne (Ah, ser du pappsen, jag ringde på hos grannen) som letade förtvivlat efter ett nummer till Hausmeistern som ska bo här någonstans i området. Nu har Dr Rall, vår hyresvärd, varit så smidiga att dom inte lämnat ut ngt nummer till denna Hausmeister.
Som sista utväg står ett nummer till en "Schlüsseldienst" i tamburen som med stor säkerhet tar ut en hutlös summa för att komma ut och öppna en dörr, en söndag, till en stackars hjälplös Svenska. "Går inte för sig" enligt min granne som började ringa runt i bekantskapskretsen. Och visst, till slut hittade hon på en bekants bekant som var låssmed.
Efter drygt en timme, ett värmande "Det var väl klantigt!!!" via sms från min kära man (som om jag inte själv vet att det var klantigt), en kopp kaffe på grannens balkong, och 40€ fattigare sitter jag åter i min lägenhet. Men nu har grannen en extranyckel och någon promenad blev det inte, för nu har det börjat regna.
Fintdåligt väder
Idag har jag tultat runt i min nyinköpta våffliga morgonrock ända till halv tolv. Den är så underbart skön. Hade det inte varit för att jag eventuellt måste visa mig bland folk idag, hade jag kunnat tofflat runt i den hela dagen.
Det sådär fintdåligt väder idag. Med fintdåligt menar jag att solen skiner, men runt den där blåa fläcken tornar kolsvarta moln upp som om att det skulle kunna komma en störtskur precis när som helst. Frågan är om man ska våga sig ut på den där tänkta långpromenaden? Tur att jag sprang min långjoggingrunda igår ialla fall, så skulle det inte bli någon långpromenad så är åtminstone veckans motionskvot fylld.
I fredags kväll hade jag sällskap här. Eller, egentligen inte just här, men via skype. Jag hade sällskap via länk, kanske man skulle säga i stället. Under två sköna timmar hade jag kvällsfika tillsammans med Mor, Far och Lillebror. Dom lade helt enkelt mikrofonen på köksbordet och det var nästan som att sitta i köket där hemma på Rälln. Pappa satt och sörplade lite extra högt av sitt kaffe och skramlade ännu mer lite extra i glasskålen så jag fick in feelingen av fikandet. Det var nästan så att jag kände kaffelukten ;o)
Det sådär fintdåligt väder idag. Med fintdåligt menar jag att solen skiner, men runt den där blåa fläcken tornar kolsvarta moln upp som om att det skulle kunna komma en störtskur precis när som helst. Frågan är om man ska våga sig ut på den där tänkta långpromenaden? Tur att jag sprang min långjoggingrunda igår ialla fall, så skulle det inte bli någon långpromenad så är åtminstone veckans motionskvot fylld.
I fredags kväll hade jag sällskap här. Eller, egentligen inte just här, men via skype. Jag hade sällskap via länk, kanske man skulle säga i stället. Under två sköna timmar hade jag kvällsfika tillsammans med Mor, Far och Lillebror. Dom lade helt enkelt mikrofonen på köksbordet och det var nästan som att sitta i köket där hemma på Rälln. Pappa satt och sörplade lite extra högt av sitt kaffe och skramlade ännu mer lite extra i glasskålen så jag fick in feelingen av fikandet. Det var nästan så att jag kände kaffelukten ;o)
Framsteg
Finns det något bättre än att upptäcka att man gjort framsteg? Det spelar inte så stor roll vad det handlar om, men det är en boost för självförtroendet och peppar en till att fortsätta mot sitt mål.
För min del handlar det just nu om att för det första inte bara komma i, utan också känna att ett par byxor är pösiga som för en månad sedan suttit som korvskinn, eller inte ens gått igen i midjan. Det är en bit kvar till målet, men det sporrar.
Den andra upptäckten av framsteg var på något vis mer överraskande. Igår under dagens joggingrunda var jag lätt i benen och orkade plötsligt, men ett riktigt löpsteg,och inte stapplande, ta mig uppför en viss mördarbacke (för några av er som varit hos mig vet vilken jag talar om när jag säger att det är backen vid bondgården). Detta också utan att vara helt kaputt och slut när jag kämpat mig upp till toppen av backen.
Seger!
För min del handlar det just nu om att för det första inte bara komma i, utan också känna att ett par byxor är pösiga som för en månad sedan suttit som korvskinn, eller inte ens gått igen i midjan. Det är en bit kvar till målet, men det sporrar.
Den andra upptäckten av framsteg var på något vis mer överraskande. Igår under dagens joggingrunda var jag lätt i benen och orkade plötsligt, men ett riktigt löpsteg,och inte stapplande, ta mig uppför en viss mördarbacke (för några av er som varit hos mig vet vilken jag talar om när jag säger att det är backen vid bondgården). Detta också utan att vara helt kaputt och slut när jag kämpat mig upp till toppen av backen.
Seger!
Snål
Ibland är man för snål för sitt eget bästa.
Idag när jag kom hem från jobbet gick jag ner på stan för att se om min klocka var i livet, efter den lilla översvämningen i urtavlan. Förvånandsvärt var den det, och uret tickade på så fint som aldrig den. Nu var jag ju inställd på att den skulle vara död, så det var närstan med besvikelse över att inte få köpa en ny fräsch klocka som jag gick ut ur klockbutiken.
På vägen hem igen tog jag en sväng genom Reutlingens Markthalle för att se om dom hade några läckerheter att bjuda på. Hittade inget speciellt så jag strosade ut igen på andra sidan och satte siktet på Rewe (eller Röven som min fina mataffär snabbt blev omdöpt till under mina Knivstavänners besök) för att handla lite förnödenheter. Alldeles utanför saluhallen ligger en Sushirestaurang. MMmm gott! Jag stannade till och läste på menyn. Det vore ju smaskens med Sushi!! MEN, då slog snålheten till. 9,50 € för 9 bitar, nästan 100 spänn för en middag, nej, det får bli något ur frysen istället.
Här har man just SPARAT minst 150€ på att inte behöva köpa ny klocka, och så kan man inte ens unna sig en god bit kvällsmat....Urdumt!
Idag när jag kom hem från jobbet gick jag ner på stan för att se om min klocka var i livet, efter den lilla översvämningen i urtavlan. Förvånandsvärt var den det, och uret tickade på så fint som aldrig den. Nu var jag ju inställd på att den skulle vara död, så det var närstan med besvikelse över att inte få köpa en ny fräsch klocka som jag gick ut ur klockbutiken.
På vägen hem igen tog jag en sväng genom Reutlingens Markthalle för att se om dom hade några läckerheter att bjuda på. Hittade inget speciellt så jag strosade ut igen på andra sidan och satte siktet på Rewe (eller Röven som min fina mataffär snabbt blev omdöpt till under mina Knivstavänners besök) för att handla lite förnödenheter. Alldeles utanför saluhallen ligger en Sushirestaurang. MMmm gott! Jag stannade till och läste på menyn. Det vore ju smaskens med Sushi!! MEN, då slog snålheten till. 9,50 € för 9 bitar, nästan 100 spänn för en middag, nej, det får bli något ur frysen istället.
Här har man just SPARAT minst 150€ på att inte behöva köpa ny klocka, och så kan man inte ens unna sig en god bit kvällsmat....Urdumt!
Mannen med hunden
Nej nu är det dax! Jag måste bara skriva en liten notis om en hundägare som bor här i området. En äldre man med hatt ser jag ofta spatsera utanför fönstret på trottoaren med sin lilla vita hund. Jaha, skulle det vara konstigt kan man ju fråga sig?? Nej egentligen inte, i vanliga fall, om det nu inte vore för att jag knappt aldrig sett hunden gå själv. I 99 fall av 100 har farbrorn hunden under armen när han traskar förbi.
Hmm varför inte låta hunden gå själv kan man undra?? Det är väl hela idén att hunden ska få röra på sig, eller? Att vara ute och gå med hunden brukar ju inte betyda att vara ute och gå med hunden....under armen. Min enda förklaring jag kommit på är att det måste bero på den påstådda tyska effektiviteten. Hunden i fråga har väääldigt korta ben och går därför tämligen långsamt. Farbrorn har nog helt enkelt dåligt tålamod...
Hmm varför inte låta hunden gå själv kan man undra?? Det är väl hela idén att hunden ska få röra på sig, eller? Att vara ute och gå med hunden brukar ju inte betyda att vara ute och gå med hunden....under armen. Min enda förklaring jag kommit på är att det måste bero på den påstådda tyska effektiviteten. Hunden i fråga har väääldigt korta ben och går därför tämligen långsamt. Farbrorn har nog helt enkelt dåligt tålamod...
Halva Lidingöloppet 27/9
Jaha, då är det bekräftat. Jag är ett pucko. Jag har just betalat pengar för att lida mig igenom 15 km löpning på Stockholmiansk mark. Min lättövertalade stackare....
Det 11 kilometer långa Bysjöloppet som jag först siktat på, låg tyvärr lite tokigt i tiden, så det fick bli det här istället tillsammans med lilla svägerskan. Det är fritt fram för andra halvpuckon att hänga på :o)
Det 11 kilometer långa Bysjöloppet som jag först siktat på, låg tyvärr lite tokigt i tiden, så det fick bli det här istället tillsammans med lilla svägerskan. Det är fritt fram för andra halvpuckon att hänga på :o)
4 x 10 minuter
Denna söndag har varit en riktig soffsöndag. Bara lite städning och tvättning har aktiverat fröken idag. Har ingen aning om var timmarna tagit vägen, men med lite surfning och slött söndagstvtittande rullar tiden ganska fort ändå.
Men helt försoffad har jag inte varit. Jag har, när regnet äntligen slutat, gett mig ut på söndagens löprunda. Löpa kanske är att ta i, men jogg blev det i alla fall, precis enligt schemat. I dag var det 4 x 10 minuter som stog på lappen utprintad från marathon.se, men efter lite timertrassel blev det i praktiken 1 x 17 min och 3 x 10. Nåja, det var ju åt rätt håll i alla fall.
Idag valde jag en ny runda som jag tidigare bara stavgått förut. Det är ett elljusspår utan elljus, om man så säger. Hmm Motionsspår heter det kanske då... Jag hade fått för mig att det skulle vara något planare än de andra rundorna jag har, men ack ack ack, det gick uppför och nerför här med... Men jag känner mig ändå lite stolt som i aktiv tid sprungit 47 minuter idag. Det trodde jag inte för en månad sedan.
Jag avslutar dagens blogg med att säga grattis till mina vänner i Norr som äntligen fått sin lilla Mini i går kväll. Lycka till med nya familjen!!
Uhrtrasigt
Skulle ju bara tvätta armbandet på klockan... Vattentät till 30 meter står det på baksidan, och så har det också varit i de minst 10 åren klockan har varit i min ägo. Igår vid armbandstvätten var den plötsligt inte vattentät till 3 centimeter. Jag bytte batteri i klockan för några veckor sedan, och det måste varit den klåparn som inte tätat den ordentligt. Men med god förhoppning på lagning promenerade jag ner till urmakaren på stan, men hon bara ruskade på huvudet. Hon hade inga stora förhoppningar på att den någonsin kommer att hoppa igång igen, men tog in den för torkning i alla fall. Det sannolika dödsbudet kommer på onsdag.
Ett klockdödsbud innebär att jag måste shoppa mig en ny, ingen stor sorg med andra ord, men det skapar ett stort svart hål i plånboken. Vill ju ha en fin också av lite kvalitet och då blir hålet ännu större. Vi får se vad det kan bli för något, men bäst av allt vore om min gamla trotjänare vaknar upp från det döda...
Och så lite om träningen då kanske. Idag sprang jag en repris på onsdagens runda som jag gjorde tillsammans med mitt hurtiga besök. Kan inte säga att det var lätt, men benen kändes inte riktigt lika tunga som i onsdags. Ett par dagars vila gör faktiskt susen. I morgon blir det 4 x 10 minuters jogg med 1 minuts gång i mellan, det blir att bita i det i denna terrängen.
Ett klockdödsbud innebär att jag måste shoppa mig en ny, ingen stor sorg med andra ord, men det skapar ett stort svart hål i plånboken. Vill ju ha en fin också av lite kvalitet och då blir hålet ännu större. Vi får se vad det kan bli för något, men bäst av allt vore om min gamla trotjänare vaknar upp från det döda...
Och så lite om träningen då kanske. Idag sprang jag en repris på onsdagens runda som jag gjorde tillsammans med mitt hurtiga besök. Kan inte säga att det var lätt, men benen kändes inte riktigt lika tunga som i onsdags. Ett par dagars vila gör faktiskt susen. I morgon blir det 4 x 10 minuters jogg med 1 minuts gång i mellan, det blir att bita i det i denna terrängen.
Umleitung^2
Idag har jag råkat ut för Umleitung (=vägomledning....typ) i kvadrat. På väg till jobbet kom den första. Ca 3 km från ankomst var vägen plötsligt typiskt tyskt spärrad. Avspärrning följdes av en typiskt tysk Umleitung. Denna umleitung var ingen liten rackare utan resulterade i ca 15 minuter, en kvarts försening till jobbet. Ärger!
Nästa lilla omväg kom efter en trevlig lunch på Olivenbaum med mina kära gäster, och en liten stunds arbete, på väg ner till shoppingparadiset Metzingen. Innan orten Bad Urach har man bestämt sig för att gräva av hela vägen vilket också innebär en liten omväg upp och nerför alpen. Vacker väg, men ack så irriterande.
Efter shoppingen i Metzingen låg ju träningen på schemat också. När vi kom hem vid 18.30 snåret helt utmattade efter kämpig skoprovning hade vi disciplin nog att snöra på oss nästa par skor: Joggingskorna. Idag blev det 28 minuters kuperad jogg, mycket duktigt. Vad kul det är att jogga med ett sällskap som håller ungefär samma takt som en själv!! Jag tror jag behåller mitt joggingsällskap här ett tag till.
Väl hemma väntade god köttfärssås, gott vin och tysklands svar på wienerbröd till efterrätt. Gott och kalorisnålt! Vi springer nog en runda i morrn med för att bli av med resterande kaloriberg.
Jättetrötta efter jogging..... .....men lite vin piggar upp....;o)
Nästa lilla omväg kom efter en trevlig lunch på Olivenbaum med mina kära gäster, och en liten stunds arbete, på väg ner till shoppingparadiset Metzingen. Innan orten Bad Urach har man bestämt sig för att gräva av hela vägen vilket också innebär en liten omväg upp och nerför alpen. Vacker väg, men ack så irriterande.
Efter shoppingen i Metzingen låg ju träningen på schemat också. När vi kom hem vid 18.30 snåret helt utmattade efter kämpig skoprovning hade vi disciplin nog att snöra på oss nästa par skor: Joggingskorna. Idag blev det 28 minuters kuperad jogg, mycket duktigt. Vad kul det är att jogga med ett sällskap som håller ungefär samma takt som en själv!! Jag tror jag behåller mitt joggingsällskap här ett tag till.
Väl hemma väntade god köttfärssås, gott vin och tysklands svar på wienerbröd till efterrätt. Gott och kalorisnålt! Vi springer nog en runda i morrn med för att bli av med resterande kaloriberg.
Jättetrötta efter jogging..... .....men lite vin piggar upp....;o)
Invasion (Enl. SAOL Massinvandring)
Igår fick jag celebert besök! Det kom en hel Knivstafamilj på fem personer och invaderade min lilla trea i Reutlingen. Men så trevligt!! Så roligt med besök! Vi kom just fram till också till att det är skillnad på besök och besök. Det finns besök som man måste vara lite alert på, men just det här besöket är inget som kräver någon som helst uppassning eller energi. Det är bara att njuta av surret, kivet mellan systrarna och framför allt härligt sällskap.
Jag måste ju slaviskt hålla min träningskalender, så jag tog helt enkelt med mig en av besökarna med på en liten skogsspringrunda (hon hade ju så lämpligt med sig lite jogginganpassade kläder...). Mitt sällskap är en spurtare som fick hålla sig i skinnet med en snigellöpare som jag själv. Men i kuperade lanskapet fick spurtaren ta det lite lugnt och flåsa i samma tempo som snigeln. HA!
Efter 40 minuters jogg såg vi så här oförskämt pigga ut. Tog vi i för lite tro? Det ser så ut....Vi får ta i mer på tisdagens runda :o) (Bildbevis kommer med stor sannolikhet)
Jag måste ju slaviskt hålla min träningskalender, så jag tog helt enkelt med mig en av besökarna med på en liten skogsspringrunda (hon hade ju så lämpligt med sig lite jogginganpassade kläder...). Mitt sällskap är en spurtare som fick hålla sig i skinnet med en snigellöpare som jag själv. Men i kuperade lanskapet fick spurtaren ta det lite lugnt och flåsa i samma tempo som snigeln. HA!
Efter 40 minuters jogg såg vi så här oförskämt pigga ut. Tog vi i för lite tro? Det ser så ut....Vi får ta i mer på tisdagens runda :o) (Bildbevis kommer med stor sannolikhet)
Mindre än halv, mer än hel?
Man pratar alltid om "sin andra hälft". Varför känner jag mig då alltid mindre än halv utan min andra hälft? Jag tror inte jag har en andra hälft, jag har en andra 2 tredjedelar, 3 femtedelar eller åtminstone 5 åttondelar...
När vi däremot är tillsammans känns det som man är mer än fullkomlig, alltså mer en hel. Men det är väl det som är hela poängen med tvåsamheten, man är inte en hel, man är ju två. ;o)
....Snurriga tankar... 
Hetta
Människan älskar i grund och botten rutiner tror jag. Svenssonliv klingar illa i mångas öron, men innerst inne vill nog dom flesta ändå ha livet någotsånär ordnat. Just nu lever jag ngt helt annat än Svenssonliv och för tillfället är det just det jag längtar efter, en lugn tillvaro utan fläng, resor hit och dit, flyg som ska passas och en massa planerande för att livet ska gå ihop. När jag tänker efter kommer jag nog aldrig bli en tvättäkta Svensson med en man som är sjöbuse, men man kan ju ändå få in vissa sköna rutiner i vardagen.
Träningsrutiner är något jag måste ha, annars blir det helt enkelt inte av. jag har för dålig karaktär/motivation för att spontanträna. Idag ruckas mina träningsrutiner pga av att termometern visar 32,3 grader i skuggan (26,4 inne...). Finns inte en möjlighet att ge sig ut och jogga i den värmen. Jag får kanske försöka ge mig ut senare i kväll, men det är inte riktigt min melodi. Jag vill helst ha det avklarat direkt efter jobbet så jag i lugn och ro sedan kan laga mat se en skvätt på Tv innan det blir läggdax. Men ska det bli ngn träning överhuvudtaget idag så är det så det måste bli.
-------
Hettan övervunnen. 35 minuters jogging är avklarad och jag kom in genom dörren som en dränkt katt...och då regnar det inte ute. Svettigt värre var det, men jag fick nytta av mitt nyinköpta vätskebälte. :o)
