Det är inte alltid lätt!!

Det här med att bo i utlandet är inte alltid lätt!! Kan ju inte vara några problem kan man tycka, det är ju EU och inom EU ska ju allt vara plättans lätt att ordna. Då är det ingen som tänkt på bilen. Vad händer om man vill ta med sig bilen? Jo, den måste omregistreras om man vill ha en tysk försäkring. En tysk försäkring vill (?!) man ha eftersom den svenska bara gäller i 6 månader efter att man flyttat ut ur Sveriges land.
Jaha, vad behöver man då för att registrera om bilen och få en fin tysk nummerplåt?

1. En besiktning från TüV (tysklands bilbesiktning) - Inga problem, bara 70 euro fattigare
2. En teknisk beskrivning av bilen, som jag fått veta i efterhand att jag borde fått av TüV fast jag så tydligt som möjligt förklarade mitt ärende på bilprovningen = Återbesök på TüV
3. Pass och körkort - Har jag, inga problem om jag nu inte behöver ett tyskt körkort också, men det är ju EU så inga bekymmer...
4. Papper på bilen - Har jag också men jag hoppas dom förstår svenska.
och sist men inte minst..
5. Den tyska bilförsäkringen - Hängde ni med på detta moment 22?? Registrering kräva försäkring, men försäkring kräver tyska plåtar...Ska bli spännande att se upplösningen på detta!
och allra slutligen...
6. Hitta till "Landradsamt" som tydligen ska vara tysklands svar på vägverket - Fixat efter lång tids letning inne i centrala Reutlingen.

När man har skrapat ihop alla dessa papper och hoppas innerligt att man har med allt som tanten i luckan på Landratsamt vid förra besöket sa att man skulle ha med sig, ska man dessutom skruva loss de svenska nummerplåtarna och ta med dom med. Min spontana reaktion - Aldrig i livet, det är säkert ngn mer blankett man inte fyllt i eller papper man behöver, så är det bara att skruva tillbaks dom igen.
För tillfället är jag i färd med att skaffa försäkringen, det har hittils tagit mig fyra (5!) telefonsamtal och ett inbokat besök nästa vecka.
Det ÄR enkelt att flytta inom EU!


Ensam är stark (sägs det) och vintertid

Ensam igen efter nästan en hel veckas sällskap. Jag tror aldrig man känner sig så bedrövligt ensam och tycker sällan mer synd om sig själv än när man blir själv igen. Sånt är livet tyvärr i särboskapet....Som tur är kommer man snabbt in i de vanliga ensamrutinerna, men nog trivs jag (och mår jag) allt bättre i tvåsamheten.
Men vi har haft en skön vecka tillsammans och vi har fått riktig ordning i lägenheten. I torsdags kom ett lass med Ikeamöbler som jag så väldigt lägligt beställt hem till Henrik  skulle komma ner (han ska ju ha ngt att göra om dagarna han med...) Så nu har vi ett fint vitrinskåp, garderobsdörrar, soffbord och så en bäddsoffa till gästerna, riktigt fint blev det.

Vintertiden är här idag! Det hade varken jag eller Henrik koll på när vi kl 05.25 klev upp i morse för att hinna ut till flygplatsen i tid. När man går och lägger sig 00.30 på kvällen och ska upp i ottan uppskattas ju annars den där extra timmen som kommer till skänks i tidsskiftet. Men icke då! Vi stiger upp, varken pigga eller alerta och masar oss ut till Stuttgarts flygplats. Jag droppar av Henrik vid terminal 3 och på vägen hem hör jag dom surra på radion om att komma ihåg att klockan vridits tillbaka ett snäpp.
Vi var ju i tid i alla fall, tur att de inte var sommartiden som kom....
 

 

Vinterdäck och tom plånbok

En flytt till södra Germanien behöver inte betyda att man inte har vinter. Det fick jag uppleva i söndags då den första snön började singla ner i sakta mak. Ganska mysigt, men ändå lite tidigt kan man tycka. Södra tyskland betyder ju också en hel del berg, (alla har väl hört talas om Schwarzwald, och alla i min ålder kommer väl ihåg Schwarzwaldkliniken på TV :o) och fortsätter man ca 20 mil till söderut, börjar dom riktiga Alperna torna upp sig. Jag har bostatt mig lite sådär Svenskt lagom mitt i mellan. Jag har Schwäbische Albs till min granne, en miniversion av Alperna. Faktum är att jag har lite snirklande alpvägar upp till jobbet, som ligger på lite drygt 700 meters höjd. Det är rackarns vackert, men jag bävar lite inför den riktiga vintern...
Hur som helst vinter kräva vinterdäck! Jag hade väldans fina vinterdäck, nyinköpta förra året, men med dubb... I detta otroligt bilburna land är det förbjudet med dubbdäck, så det var bara att sälja iväg dom innan flyttlasset gick. Idag på väg till jobbet stannade jag på den lokala däckfirman, sommardäcken åker av och killen på verkstan ser bekymrad ut och häver ur sig en harang på tyska som jag verkligen inte fattar ett ord av. Efter lite gestikulerande och pekande fattar jag! Jag har under sommaren skaffat slicks...på ena kanten. Framdäcken, slutt kaputt!
Ett rackarns litet däckbyte kostade mig 4 nya vinterdäck, 2 nya sommardäck + en framvagnsinställning på Volvo.
Vintern är ljuvlig!

Vilodag

Idag är det söndag. I Tyskland betyder det fullständig vilodag!! Alla affärer, till och med Ikea, är stängda och det enda som visar livstecken är macken på hörnet. Min fråga är: Vad gör då 80 miljoner tyskar på söndagar?? Ja inte åker man och storhandlar på ngn lämplig stormarknad, eller åker till Bauhaus och köper prylar till renoveringen. Här gäller det att planera gott folk! Vill man kunna spika, då gäller det att ha spiken hemma, och vill man äta, ja, då vill det till att man har gjort sina matinköp på lördagen. Det här har ju varit en omställning för mig. Jag som inte är så mycket för att planera mat, utan åker till Ica (eller nuförtiden Spar, Kaufmarkt eller Real) och ser vad som erbjuds, men som sagt, det är bara att anpassa sig annars blir man utan käk. Räddningen är ju annars den ovannämnda macken, dom har som tur är lite nödproviant i form av frysta pizzor om man nu missat i planeringen.
Men då, vad gör 80 miljoner tyskar på söndagarna?? Ja, Beats me! Åker bil uppenbarligen eftersom tanka kan man ju. En del restauranger och fik är öppna, så kanske är det de tyskar som är som jag, dvs dåliga matplanerare som flänger runt och letar efter något öppet hak där man kan få lie mat.

Vad gör en Svenska i Germaniens land??

Ja, det kan man ju verkligen undra! Flytta från sambo och bli särbo på nytt, flytta från familj, vänner och bekanta mot det okända landet i söder...Ja, är man riktigt frisk????
Allt detta pga ett jobberbjudande. "Det är ju världens chans", "Ett sånt här erbjudande får man inte många gånger i livet", "Tänk på karriären!". Det är ett litet utdrag av citat från omgivningen, men är karriären verkligen allt? Den frågan har dykt upp i huvudet mer än en gång under flyttprocessens gång.
Men nu på plats i det nya landet måste jag ändå säga att jag gjorde rätt, även om jag tvivlade när jag stog hemma i Västerås med flyttkartonger upp till öronen (dom stog mig upp i halsen med kan man lugnt säga). Det mesta har ordnat sig till det bättre med ett bra jobb (Ramnäs, här har ni långt kvar), fin lägenhet (även om jag trivdes himmelens bra på Tunbyvägen i Västerås) och en otroligt vacker omgivning. Tyskarna är inte så olika svenskarna heller förutom att man inte förstår vad dom säger och att dom vägrar att säg du. Frau Norwald går jag under nu för tiden, och det kan ju tyckas vara stenålders!! När kommer du-reformen till Tyskland???
Slutsats: Karriären är inte allt, men man ska helt klart ta chanserna när dom kommer och prova på. Fungerar det inte är det ju bara att återvända hem till Svealandet igen. Tack Henrik för knuffen i ryggen, annars hade jag aldrig kommit iväg!
Efter sitt livs första blogginlägg säger nu Frau Norwald God Natt!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0