Det finns många fördelar med att flytta hem till Sverige igen. En stor sådan är ju att jag får tillbaka min lilla misse Selma. Selma har blivit tillfälligt adopterad av mamma och pappa medan jag varit i utlandet. Enligt mamma har Selma inte varit helt säker på om hon vill flytta till ett blått hus, men efter noga överläggande och djupa samtal vill hon nog det :o) 

För er som inte känner Selmis, så kan jag berätta att hon är en skeppskatt, dvs hon har en extra tå på varje fossing. Det gör att hon har lite ovanligt stora fötter och på framtassarna ser det ut som hon har tumvantar. När hon var kattunge hade hon en väldigt rolig gångstil på grund av sina alldeles för stora fötter :o) Hon är min lilla ögonsten den lilla varelsen. 

Sjömannen däremot påstår att han inte ser någon som helst nytta i att ha en katt, och speciellt en katt som inte kan stava till att fånga möss. Hon har fångat en fågel en gång på balkongen, men där var det nog pippin som hade extrem otur och flög in i tassen på henne. Men innerst inne vet jag att han tycker lika mycket om Selma som jag. Som gott exempel kan jag ge att han hälsar på henne innan han bemödar sig att hälsa på mig när han kommer hem till helgen. Vem ligger då närmast om hjärtat?? :o)