Den här helgen är hemsk av två orsaker (minst).

1. Hemlängtan av storlek gigantisk. Sjömannen åker som vanligt hem till vårt krypin i sverige och umgås med familj och vänner. Tungt, jag vill också umgås med familj och vänner, det var så länge sedan vi sågs. Kanske är det ett sting av avundsjuka som gör längtan värre. Varför får han och inte jag? Ja, din dumma brud, om du inte flyttat till tyskland skulle du också kunnat vara med. Nåja, om jag inte hade bott i tyskland hade jag aldrig fått uppleva vad jag kommer uppleva imorgon och det kastar oss direkt vidare till punkt nummer två!

2. Tyskt/Rumänskt bröllop. Som ensam svenska ska jag imorgon lördag gå på bröllop. Det är min kära (hm, nja det var kanske att överdriva, men han är ju i alla fall snäll...kor är också snälla...nog om det) kollega som varit så vänlig att tvinga på mig en inbjudan till sitt bröllop. Hur kan det vara dåligt kan man ju undra, och vaddå tvinga på? Jag har helt enkelt surnat till på att jag inte haft chansen att svara ja eller nej på någon inbjudan, utan blivit indragen i detta genom påståendet "Vi ska gifta oss den 8:e November, kommer du inte blir jag besviken". Är jag överkänslig? Hmpf, hur som helst får jag helt enkelt bita i det sura och hoppas att kvällen bland vilda Rumäner man inte förstår ett ord av kan vara kul ändå. Om inte har jag åtminstone egen bil så jag kan pysa när jag vill. 

Slutgnällt och slut"tyckasyndommigsjälv", jag återkommer med rapport om bröllopet om jag överlevt!