Lillfixa

Receptet på brödet jag nu ska ge er heter Lisas tvådagars hälsobröd. Låt er inte skrämmas av alla ingredienser och att ni tror att det kräver två dagars ständig uppmärksamhet. Det här är det enklaste och godaste brödet jag vet, och om till och med jag fixar det, fixar vem som helst att baka det. Så gå och shoppa alla ingredienser och sätt igång!

Lisas tvådagars hälsobröd

Dag 1
2 dl solrosfrön
2 dl hela linfrön
1 dl grovt rågmjöl
1 dl vetekross
1 dl rågflingor
1 dl rårörda lingon
1 msk salt
6 dl vatten

Blanda ihop allt detta och låt stå minst 10 timmar

Dag 2
5 dl kokande vatten
8 dl lantbrödsmjöl
2 dl majsmjöl
2 dl dinkelmjöl
4 dl vetemjöl special
1 påse torrjäst

Blanda dessa ingredienser med gårdagens smet, häll i 2 brödformar och låt brödet jäsa i 40 minuter. Grädda sedan ca 45 minuter i 200 grader.

Sedan är det bara att äta och njuta!

Nu har jag startat mitt nya liv. Just nu syftar jag på ett nytt sunt liv, så på sätt och vis har jag nog bara lagt det sunda på is några månader och nu är det dax att tina upp det igen. Det osunda livet börjar visa sig på det viset att kläderna börjar sitta otrevlig tajt...Ajaj, inte bra, så nu måste det bli ändring på den saken. Det har blivit alldeles för mycket av goda ostar och annat smarrigt. Mina joggingscheman har åkt fram igen och jag har hunnit med två pass den här veckan, en bra start jag är nöjd med.

Startat mitt nya liv förresten, är det verkligen ett bra uttryck?? Förändringar i livet sker ju på flera plan och i olika tidsperspektiv kontinuerligt. Det har hänt mycket i våra liv det senaste halvåret, kanske ovanligt mycket. Men är det verkligen ett nytt liv? Nja bara  förändring av det större slaget och att börja motionera är nog bara en förändring av det sunda slaget :o)

Dagen kom till slut. Dagen som jag velat förtränga. Jag har vetat om det i flera månader och har försökt att förbereda mig mentalt så gott det går. Men när dagen kom då Sjömannen skulle ge sig ut på sin 4 månaderstripp kände jag mig inte speciellt förberedd. Vi hade gjort upp att han skulle ta sig kommunalt till Arlanda för att det skulle bli så lätt som möjligt för oss båda att säga hej då, men den planen var inge vidare. Att säga hej då klockan 7 på morgonen när jag skulle gå till jobbet var varken lätt eller särskilt bra. Men jag gick till slut men vi hade nog båda en känsla av att det där hej dået inte var ett bra hej då.

Klockan halv ett kom jag tillbaka till kontoret efter lunch och såg att sjömannen ringt på både jobbtelefonen och min privata mobil. Han satt då på tåget på väg till Västerås och flygbussen och kommit på att han glömt laddnigskabeln till datorn. Det var bara att slänga sig iväg hem, hämta kabeln, packa min helgpackning (skulle upp till Rälln över helgen), in med den och Selma i bilen och kvickt som attan iväg till Västerås och jag hann fram innan han hoppade på bussen.

Man kan tro att två avsked skulle vara värre än ett, men faktum är att det bara var så galet skönt att få se honom igen innan han for.