Japp, som lovat kommer här en rapport från gårdagens lite annorlunda bröllop. Jag önskar jag hade haft en mobil som inte varit från stenåldern så hade jag kunnat direktbloggat. Det hade varit kul. Det hade också varit kul att ha med sig kameran för att överhuvudtaget kunna bilddokumentera upplevelsen, men den låg praktiskt kvar på bordet hemma...Jäkla klant!

Kyrkan:
Att ta del av ett Rumänskt-ortodoxt bröllop var ju helt klart lite annorlunda. En präst som sjunger sig genom hela vigselakten och som svingar en sån där liten rökelsemojäng med pinglor på ser man ju inte varje dag. Vad som mer ingick i vigselakten var en stor mängd korstecken, bröd doppat i vin som prästen matade brudparet och dess två vittnen med, bibelpussande, ringvälsignande, promenad tre varv runt altaret med bibelpussande för varje varv och lite annat smått och gott. Vad jag saknade var momentet "Du kan nu kyssa bruden". Det kom aldrig.

Festen:
Ägde rum på en liten gemytlig krog ute på vischan. Som svensk är man ju van att det ska vara strukturerat och uppstyrt allting. Först äter man, det hålls lite tal och lite annat jox, och efter middagen blir det dans och håll igång. Här gick det annorlunda till. Först åt man förrätt, sedan dansade man, sedan åt man varmrätt, sedan dansade man, sedan åt man efterrätt, och ja, sedan dansade man. Och sist men inte minst kom bröllopstårtan fram, och...ja, sedan dansade man kvällen lång.

Vad som slog mig var att det var inte ett enda tal. Ingen som sade ngt och önskade brudparet lycka till. Presenter till brudparet såg jag heller inte röken av.

Klädseln på gästerna varierade allt från vad som enligt Hannah skulle betecknats som muskort kjol (och det var den verkligen, den döljde rumpan, men mer var det inte) och bikerskinnkläder till fina klänningar och kostym.

Kvällen var en upplevelse, men jag saknade sjömannen som support vid min sida i all rumänsk villervalla.