Ensam är ett ord som klingar negativt, och lite tragiskt i dom flestas öron, men ensamheten har två sidor tycker jag. Ensam, i bemärkelsen att få vara själv, göra vad man vill och inte behöva ta hänsyn till andras viljor kan vara en lyx för många. Ensam, den andra sidan, är nog en ensamhet man inte valt själv, den lite mer tragiska ensamheten.

Min ensamhet består av bägge karaktärerna. Ibland kan jag verkligen njuta av att bara strosa runt och göra vad jag vill, men ibland kommer den andra sidan smygande och liksom lägger sig som en snara runt hjärtat. Den här helgen som varit har den där sköna ensamheten, självheten, lyst med sin frånvaro. Kanske för att det är en sån familjehelg där hemma i Sverige, kanske för att Henrik gett sig iväg, förmodligen en kombination. Men i normala fall, de flesta dagarna trycker jag undan ensamheten och försöker njuta av självheten.

Längtan är ngt helt annat, men som ger samma symptom som längtan nummer 2. Jag kan längta så mycket ibland så jag tror hjärtat ska stanna. Nedan kommer en längtanlista som kanske gör det hela lite lättare. Dom två första punkterna är i kronlogisk ordning, resten kan jag inte rangordna .o)

1. Henrik - Den obotlige sjömannen, som jag alltid kommer att längta efter när han är borta
2. Henrik - Han får nummer två också för det är en stor längtan :o)
3. Familjen - Jag längtar efter att kunna ta bilen och på ngn timme eller två vara hos någon del av familjen.
4. Middag i glashuset hemma på Rälln, med solen som går ner över stalltaket. Ujujuj vad det är mysigt.
5. Mina kära goa goa vänner där hemma. Samma sak där, tänk att bara kunna svänga över.....
6. Kommunikation - Jag kan längta efter att kunna säga det jag vill utan att leta ord. 

Jag har säkert glömt ngt jag längtar efter, men slutsats - Jag börjar längta hem :o)