Man pratar alltid om "sin andra hälft". Varför känner jag mig då alltid mindre än halv utan min andra hälft? Jag tror inte jag har en andra hälft, jag har en andra 2 tredjedelar, 3 femtedelar eller åtminstone 5 åttondelar...
När vi däremot är tillsammans känns det som man är mer än fullkomlig, alltså mer en hel. Men det är väl det som är hela poängen med tvåsamheten, man är inte en hel, man är ju två. ;o)

                      ....Snurriga tankar...