Finns det något bättre än att upptäcka att man gjort framsteg? Det spelar inte så stor roll vad det handlar om, men det är en boost för självförtroendet och peppar en till att fortsätta mot sitt mål.

För min del handlar det just nu om att för det första inte bara komma i, utan också känna att ett par byxor är pösiga som för en månad sedan suttit som korvskinn, eller inte ens gått igen i midjan. Det är en bit kvar till målet, men det sporrar. 

Den andra upptäckten av framsteg var på något vis mer överraskande. Igår under dagens joggingrunda var jag lätt i benen och orkade plötsligt, men ett riktigt löpsteg,och inte stapplande, ta mig uppför en viss mördarbacke (för några av er som varit hos mig vet vilken jag talar om när jag säger att det är backen vid bondgården). Detta också utan att vara helt kaputt och slut när jag kämpat mig upp till toppen av backen.

Seger!