Inom budgivningens liv och leverne finns överhuvudtaget ingen etik och moral. Köparna kämpar om ett hus dom tycker om, tills det förmodligen är överbetalt, och säljaren sitter och gnuggar händerna och räknar stålar. Hm, kanske är jag något färgad av dagens händelser, och jag skulle säkert se det på ett helt annat sätt om jag själv satt med ett hus som skulle säljas.

Idag hände följande:
På eftermiddagen ringde mäklaren och meddelade att de andra som budat på huset inte ville lägga fler bud, och att vi som lagt högsta budet fått huset. Säljaren hade godtagit vårt bud och livet var frid och fröjd!! Vi hade vårt första hus!! Ett blått!! Glädjen varade tyvärr inte mer än fem minuter. Efter att jag ringt sjömannen och kvittrande berättat att vi vunnit budgivningen, ringer mäklaren upp igen. Hon har fått ett samtal från dom andra intressenterna som ångrat sig och trots allt vill lägga ett bud till. Så fastän köparen godkännt oss som köpare och budgivningen är över, kan tydligen nya bud komma in, och säljaren får bestämma om överenskommelsen om husköpet består, eller om budgivningen ska fortsätta. Den snåle och girige jäkeln ville förstås att den skulle fortsätta. Vi la dock ett bud till och hoppas att dom ger upp den här gången.

Vi behöver verkligen ett hus, ett blått

                                                                      
                                          Huset är inte runt som Muminhuset, men ack så blått :o)